Glöm inte den riktige Åke Ortmark

Svårartad slöhet har gjort att jag den senaste tiden ägnat mig mer åt debattide än idédebatt. En recension i dagens DN fick mig dock tillfälligt att vakna. Ulrika Milles skriver om Åke Ortmarks memoarer och låter i hög grad den gamle journalisten tala i egen sak och forma sitt eftermäle. Slutackordet blir att det – trots att en och annan skygglapp skymmer sikten för Ortmark – ”är oavlåtligt intressant att läsa om vad som drivit en  våra mest synliga granskare av indoktrineringen i Sverige”. Granskare av indoktrineringen? Åke Ortmark? Mannen som fick fullständigt spel när den olydige liberalen Robert Weil råkade skriva en misshaglig debattartikel, som Ortmark ansåg kunde skada kapitalister och höginkomsttagare. Mannen som ville få tyst på sådana otillåtna yttranden och hoppades kunna övertyga Weil vid någon förträfflig middag hos en en rik gemensam bekant. Hela den sjaskiga historien råkade komma ut och publicerades i tidningen ETC. Lyckligtvis håller Fredrik Quistbergh sin gamla artikel tillgänglig fortfarande. Där finns hela det brev Ortmark skickade för att förklara hur skadligt det är med sakligt välgrundade, fria åsiktsyttringar. Där framgår med all önskvärd tydlighet den verkliga innebörden av Ortmarks vakthållning mot ”indoktrineringen”.