För den som vill vara elak under julen – eller varför de kolporterade födelseberättelserna med säkerhet är uppdiktade

Så närmar sig den tid när hela det offentliga rummet fylls av uppdiktade evangelier. I de flesta fall behöver man inte ens ta ställning till frågan om den historiska tillförlitligheten i Nya Testamentets texter för att konstatera att de kolporterade varianterna är uppdiktade. Ty mycket av det som sägs består av ett godtyckligt hopplock av två oförenliga historier, med lite extra pynt, som inte har stöd i någon text.

Julevangeliet brukar vanligen syfta på Luk 2:1-20. Det är den variant där kejsar Augustus utfärdar en förordning om att hela världen skall skattskrivas. Men vad vore julen utan stjärna över Betlehem, tre vise män och en flykt till Egypten? Olyckligt nog saknas allt detta i Lukas version. Dessa inslag hämtas i stället från Matteus. Men är inte det OK? Man kan väl hämta uppgifter från flera källor för att göra en så komplett historia som möjligt. Ibland kanske det är försvarbart, men i detta fall går det inte så bra, eftersom Lukas även berättar att de en dryg månad efter omskärelsen stack till Jerusalem och därefter begav sig hem till Nasaret. Denna del av historien har bekvämt nog utelämnats ur Julevangeliet. Om man tror på Lukas kan det alltså inte ha blivit aktuellt med någon flykt till Egypten. Lukas saknar även stjärna över Betlehem och vise män, eller stjärntydare, som de blivit i nya översättningen. Men i dessa delar går det kanske bättre att komplettera med Matteus? Nja, det skiter sig nog igen. För de vise männen har en del kuckel med Herodes. Om Lukas uppgift om skattskrivningen stämmer, så måste denna ha gjorts efter Herodes död. Det går därför inte att skjuta in historien om astrologerna från Matteus utan att återigen komma på kollisionskurs med Lukas. Om man å andra sidan håller sig till Matteus, för att rädda stjärnan och astrologerna, så är det förenat med viss kostnad. Då blir man av med krubban, eftersom endast Lukas nämner det fullbelagda härbärget och att barnet placerades i en krubba. Dessutom ryker ängeln, som till ett gäng skrämda herdar deklarerar, att en frälsare har fötts, och sedan brakar loss med ”Ära vare Gud i höjden” (som det hette i 1917 års Bibel; det är inte samma kläm i den nya översättningen). Och den biten vill nog ingen god kristen ge upp.

Det är kort och gott kört att få ihop en historia, som motsvarar den som brukar portioneras ut. De båda författarnas historier är oförenliga. Parar man ihop dem till en sammanhängande historia har man följaktligen diktat ihop ett nytt evangelium. Bestämmer man sig dessutom för att astrologerna var tre till antalet har man lagt till lite pynt som inte har stöd i någon text. Matteus anger inte hur många de var.

Varje gång man får höra en berättelse som innehåller en blandning av uppgifter från Lukas och Matteus kan man således med säkerhet säga, att denna berättelse är uppdiktad. Detta kan sägas redan innan man bedömt evangeliernas historiska källvärde. Skulle man tillfoga en sådan bedömning spricker båda berättelserna. Men man behöver alltså inte ge sig in i tvister om bibelforskning för att störa julefriden hos dem som vill ha stjärnor, astrologer och flykt till Egypten. Det räcker med att förklara att dessa berättelser motsägs av julevangeliets författare. Så har man fått åtminstone lite hämnd för den outhärdliga sirap av religiöst svammel man tvingas genomlida när året är som mörkast.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: