Ideologier, fria val och icke så fria

I valrörelsens sista skälvande vecka vill de båda statsvetarna Jenny Madestam och Matilde Millares i en debattartikel lyfta fram de ideologiska skiljelinjerna mellan blocken, eller mellan sossarna och alliansen om man skall vara petig. Bakom de inte allt för påtagliga skillnaderna i en handfull sakfrågor skönjer de ”grundläggande ideologiska skillnader som tar sig uttryck genom synen på individen och individens och statens roll i samhället.” Även om man inte skall bortse från att det finns fler och lika viktiga ideologiska konfliktlinjer, riktar Madestrand och Millares blicken mot något väsentligt, men de missar dessvärre var den avgörande skiljelinjen går, vilket framför allt blir uppenbart i behandlingen det som utpekas som borgarnas ståndpunkt.

I centrum för borgarnas uppmärksamhet står, menar Madestrand och Millares, det fria individuella valet. De borgerliga partiernas hyser en önskan ”att staten ska vara neutral inför individers beslut”, vilket ses som ”en grundförutsättning för människors frihet, oavsett om det leder till det ena eller andra resultatet.” Friheten att välja betraktas, skriver Madestrand och Millares, ”som en förutsättning för att människor ska kunna tillgodose sina individuellt definierade behov.”

Problemet med denna beskrivning av borgarnas uppfattning är inte att den är fel, utan att den är halv. Den viktiga halvan saknas och det är i den halvan den verkliga skiljelinjen går. Borgarnas ståndpunkt innehåller den underförstådda premissen, att det individuella valet försiggår isolerat från valsituationens betingelser och att det är opåverkat av omständigheter, som individen inte har valt. Man skulle här kunna anknyta till salig Tingstens gamla uppdelning av ideologiers bärande delar, värderingar och verklighetsomdömen. De senare vägde tyngst, enligt Tingsten.

I de mest skilda ideologier kunna värderingarna – vilka i regel äro ytterligt allmänt angivna – vara ensartade; det är uppfattningen av verkligheten som ger ideologin dess särprägel. (Idékritik s. 12)

Vad Madestrand och Millares huvudsakligen uppehåller sig vid hör till värderingarnas sfär. Vad de bortser från är den verklighetsuppfattning som gör det möjligt att helt strunta i att beakta betingelserna för friheten att välja och för att tillgodose individuellt definierade behov.

Men är vi då inte alla lika när det gäller att fritt välja? Är vi inte fria att själva definiera våra behov? Här skulle man kunna ge sig in i mer eller mindre komplicerade (en del är ganska enkla) resonemang om förhållandet mellan aktör och struktur, mellan individ och samhälle, mellan situationsuppfattning och handlingsmöjligheter, och mycket annat. Men jag nöjer mig i stället med en anekdot från min tid i studentkorridor. En säkerligen välmenande korridorgranne (eller korridåre, som några kallade oss) hade noterat att jag tillbringade ganska avsevärd tid hängandes över böcker och föreslog att jag skulle skaffa mig en hobby. Börja spela golf eller segla, var hans uppmuntrande tips. För honom var det ett fritt val vi alla hade, att börja spela golf eller att segla, eller att välja att låta bli. Tanken att dessa alternativ låg långt bortom någons ekonomiska förmåga förespeglade honom aldrig. Jag skulle kunna ha sagt att min kassa möjligen tillät skogspromenad som hobby – vilket i förbigående sagt var en syssla jag mer än gärna avstod ifrån – men jag nöjde mig med att säga att vare sig golf eller segling tillhörde mina mera brinnande intressen. Eller något i den stilen; det är länge sedan och minnet är klent. Han som kom med det vänliga förslaget blev för övrigt inte särskilt långlivad i vår korridor. Hans far gjorde det fria valet att köpa en centralt belägen bostadsrätt åt sin son, och sonen valde att flytta dit. Vi andra valde fritt att bo kvar i studentkorridor, till en kostnad av 737 kr. per månad, med två hyresfria månader på sommaren.

Denna lilla historia illustrerar begränsningarna i att tala om individuellt val som något isolerat och obetingat fritt. Det räcker med en liten justering avi föregående styckes sista mening för att visa vad det handlar om. Vi andra fick välja att bo kvar i studentkorridor … Det var vad som gavs. Vi led nog inte så mycket av detta. Många trivdes utmärkt med korridorlivet. Poängen är bara att det inte förelåg någon valsituation. Väljer man att beskriva världen som att den består av resultatet av fria val, så missar man alla de resultat som inte är tillkommit genom fria val. Detta är egentligen trivialt. Men historien har en annan liten poäng. För den välvillige korridåren såg världen annorlunda ut. I hans ögon var valet lika fritt för alla. Golf eller segling. Studentkorridor eller bostadsrätt. Genom fria val tillgodosåg var och en sina individuellt definierade behov. För dem som har resurser ser världen annorlunda ut än för dem som saknar resurser. Detta är bara ett annat sätt att säga att klasstillhörighet inte bara bestämmer ramarna för vad man kan göra, utan även för föreställningar om hur världen är funtad. Madestrand och Millares tycks följaktligen dela borgarnas ideologiska föreställningar när de bara ser ena halvan av borgarnas ideologiska ståndpunkt.

För de egendomslösa har det alltid varit uppenbart att världen inte enbart är ett resultat av fria val beträffande hur man tillgodoser individuellt definierade behov. Vissa behov måste tillfredsställas först, och det är knappast uttryck för individuell behovsdefinition att det för några sker medelst falukorv snarare än medelst ananas och järpe. Det som blir över kan man formellt sett disponera fritt, men hur stor denna frihetsyta är för var och en, är något som endast i ringa grad är resultat av fria val. Betingelserna för var och ens fria val är inte resultatet av fria val. Betingelserna bestäms av samhälleliga strukturer, som för den enskilde är mer eller mindre givna och ytterst svåra att förändra – åtminstone så länge man agerar ensam och enskilt.

De egendomslösa har följaktligen ett intresse av att förändra betingelserna för individuella val. Madestrand och Millares hamnar därför lite snett i sitt försök att formulera den ideologiska motpolen till borgarklassens position. De rör sig åtminstone i rätt riktning när det skriver att motpolen innebär att ”betrakta tillgodoseendet av vissa behov som en förutsättning för frihet”. Men deras egna ideologiska skygglappar gör att de endast kan uppfatta detta som en inskränkning i ett isolerat och obetingat fritt val. ”Socialdemokraternas syn på behov utgår från att samhället (genom staten) har till uppgift att agera efter vissa normer och värderingar för att därigenom se till att allas ”objektivt” definierade behov tillgodoses. Det betyder att staten måste ta till sin uppgift att definiera dessa behov /…/ även om det betyder att människor egna beslut i den specifika frågan begränsas.”

Kanske är det så illa att detta verkligen är socialdemokratins nuvarande uppfattning, även om jag gärna vill hoppas att det inte motsvarar rörelsens synsätt. Vare därmed hur det vill. Historiskt sett har de folkliga rörelserna, och kanske framför allt arbetarrörelsen, tagit sikte på att förändra betingelserna för människornas egna beslut. Det har handlat om att vidga frihetsytorna för de resurssvaga. (Jag hör redan invändningarna om ”att lägga livet till rätta”, men struntar i den diskussionen nu.) För att åstadkomma detta blir det ofrånkomligt att fokusera på begränsande strukturella förhållanden och angripa dessa. Därigenom utmanas borgarklassens privilegier och följaktligen blir det en ideologisk försvarslinje att avvisa allt tal om strukturer och framhärda i att världen – och var och ens position i världen – uteslutande är resultat av fria val. Den premissen ekar genomgående i Madestrands och Millares text.

För att kunna ändra de strukturella förhållandena har de egendomslösa varit hänvisade till den, åtminstone inledningsvis, enda resurs de ägt – att vara många. Det är genom samfällt och organiserat agerande man ha förmått förändra samhället. Därför blev också kampen för demokratin så viktig. I och med staten hade en erkänd position som auktoritativ resursfördelare och regelskapare blev det betydelsefullt att genom demokratin erövra statsmakten (åtminstone för de dominerande grenarna av arbetarrörelsen). Motståndet var segt. Tidiga liberaler ryggade inför tanken på vilka konsekvenser en fullt genomförd allmän och lika rösträtt kunde medföra. Till en början var de ganska pigga på idéer om olika kvalifikationskrav för att äga rösträtt och att vara valbar, liksom att införa diverse inslag som bromsade folkviljan från att få genomslag. Motståndet maldes dock ner och liberalerna anslöt sig i växande grad till den allmänna rösträtten. Parallellt med detta började de istället söka andra vägar att ”fostra” och styra folket till rätta idéer, men det är en annan historia. Så småningom började också högern tvingas att acceptera demokratins principer, men det har visat sig vara ytterst trögt. Det är signifikativt att det dröjde ända till 1960-talet innan den svenska högern fick en partiledare, som varit demokrat under hela sin aktiva tid. (Hoppas att jag minns rätt, men jag tror att Gunnar Heckscher var demokrat under hela sitt politiska liv.)

Kampen om demokratins princip har aldrig upphört. I dagsläget förs den främst i form av hur stort område den skall omfatta. Högern ligger på för att dra bort områden från demokratins princip. Detta sker i många olika varianter. En del områden överförs till självständiga enheter, styrda av experter. Andra skall regleras i lag eller fastlagda principer, som inte går att rucka på, för att på så sätt hindra specifika beslut. Åter andra skall övervakas av särskilda råd. En annan variant är att föra fördelningsbeslut från valda församlingar till enskilda individer. Detta är en mycket lömsk metod. Det finns inga omedelbara skäl att rikta invändningar mot att medborgare själva gör sina val och fattar sina beslut. Det lömska ligger istället i att bortse från att valen sker under betingelser som man inte har valt. Att driva fram system med individuella val utan att samtidigt angripa och bryta ner de strukturella och icke valda betingelserna för de enskildas beslut, är att släppa in ett sakta frätande rost i de system, som tillkommit för att göra betingelserna mer jämlika. Skillnaden mellan dem som väljer att flytta till den av pappa inköpta bostadsrätten i centrum och dem som får välja studentkorridoren kommer att så sakteliga skärpas över hela linjen. Båda valen kommer att framställas som fria val beträffande hur man tillgodoser individuellt definierade behov. Så länge ingen tjatar om de strukturella betingelser man inte valt, kommer allt att se fritt, jämlikt och fint ut. Vi rör oss mot den värld Anatole France fångade, när han träffande påpekade, att lagen i sin upphöjda jämlikhet förbjuder både den fattige och den rike att sova under broarna, tigga på gatorna och stjäla brödlimpor.

Det är mot denna bakgrund nödvändigt att fortsätta tjata om samhälleliga strukturer och dessas konsekvenser. För det är här en av de grundläggande ideologiska skiljelinjerna går. Borgarklassen har hela horder hårt arbetande (och högt avlönade) propagandister, som lägger stor energi på att tillbakavisa allt tal om strukturer. De vill att det skall se ut som om den ideologiska striden står mellan att antingen släppa fram det fria individuella valet eller att låta staten lägga sig, styra och inskränka detta fria val. Madestam och Millares är farligt nära att köra ner i detta borgardike. Vi andra får göra så gott vi kan för att förklara varför kampen mot de icke valda betingelserna är en förutsättning för att var ens fria val skall bli en realitet. Och vi får efter fattig förmåga samla och organisera oss för att föra denna kamp. Vem vet, vi kanske till och med kan våga oss på att gå fram under stridsropet

Ananas, järpe,
frossa och njut.
Borgare,
snart är din saga slut.

Annonser

One Response to Ideologier, fria val och icke så fria

  1. Kristian skriver:

    Vi ser fram emot mer skrivklåda! Texten var en lisa att läsa för en stofil som jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: