Varumärken, realiteter och pengar högskolevärlden

I fredags meddelade kapitalet sin önskan att på allvar slå upp portarna för utländska universitet att etablera filialer i Sverige. Tobias Krantz (Svenskt Näringsliv) och Maria Rankka (Stockholms handelskammare) har undertecknat en debattartikel med rubriken ”Släpp in internationella toppuniversitet i Sverige”. Toppuniversitet. Det låter ju fint. Så vad är det de skall göra? På den punkten blir Krantz och Rankka vaga till tystnadens gräns, vilket kanske inte är så märkligt, eftersom det sannolikt inte finns något att säga. Ty det som gör toppuniversitet till toppuniversitet är inte att de är toppuniversitet. Deras storhet ligger inte i deras namn utan i deras resurser i form av personer och pengar. Dessa två p:n ger resultat som omvandlas till ett tredje p: prestige, och det är prestigen som kan omsättas på en marknad. Prestigen som ligger i namnet blir ett varumärke, som kan saluföras på en marknad för utbildning. Betyder det att filial med ett fint namn ger ”en vitamininjektion till den akademiska världen i Sverige”, som Krantz och Rankka skriver? Knappast. Kommer det att ha någon betydelse för kvaliteten i forskning och utbildning? Nej.

Det finns inga universalrecept för att skapa excellenta forskningsmiljöer, men om man samlar ihop ett gäng begåvade och kreativa människor, och ger dem frihet och rikligt med resurser, har man väldigt goda utsikter att lyckas. Kruxet ligger i att få tillräckligt med resurser för att kunna ha råd med både personerna och friheten, men tar man sig över den första tröskeln kan en självförstärkande process komma igång. Har ett lärosäte väl nått en position, där det kryllar av framstående forskare med utsökta arbetsvillkor, så kommer alla andra att vilja ta sig dit och vara med, både forskare och finansiärer. Lärosätet blir allt mer välrenommerat och kommer, om det når toppskiktet, att dra till sig studenter i så stora strömmar, att det kan välja och vraka. Om man då har möjlighet att ta betalt för studieplatserna sitter man i en riktig drömsits. Med egna pengar kan man vid behov finansiera de bästa studenterna och på så sätt få sin del av gräddan. Samtidigt kan man dra in stora pengar på dem vars föräldrar har råd att betala, oavsett om dessa studenter skulle kunna ta en plats på egna meriter eller inte. Genom att barnen till de rika finns på lärosätet, ökar attraktiviteten för alla dem som bara har sin begåvning, och som gärna vill få kontaktnät ut bland de rika eliterna.

Utbildnings- och forskningssektorn innehåller alltså mycket ekonomi och den sidan av saken har varit i stadigt växande under de senaste decennierna, präglade av neoliberala regimer och akademisk kapitalism. En sida av detta är ett växande berget av studieskulder, som dragit till sig en hel del uppmärksamhet i USA. De privata universiteten är de främsta bovarna i dramat. Det är där studieskulderna växer snabbast, betydligt snabbare än studenttillströmningen. I ett avseende är de vinstdrivna värst. Nästan hälften av dem som inte kan betala sina studielån kommer från privata vinstdrivna lärosäten. En viktig del av förklaringen till det växande skuldproblemet ligger i att universitet och högskolor har höjt sina avgifter i snabb takt. Orsakerna bakom de stigande avgifterna kan man ha olika mening om. När det gäller de offentliga (public) lärosätena ligger förmodligen de markanta neddragningarna av de offentliga anslagen bakom en hel del av avgiftshöjningarna. Bilden i övrigt är inte så alldeles klar. De senaste åren har de vinstdrivna privata högskolorna och universiteten till och med nödgats sänka avgifterna något. Bland de icke vinstdrivna privata kan det låta som om det handlade om fördelningspolitik, varvid en del av avgiftshöjningarna går till att stipendieprogram och liknande för dem som inte har råd att betala. Men det rör sig nog snarare om en ”affärsstrategi”. Det gäller som sagt att kunna få både de rika och de begåvade fattiga till lärosätet om man skall kunna behålla sin position.

I denna häxbrygd av akademisk kapitalism är alltså lärosätets prestige något som kan omvandlas till varumärke och följaktligen saluföras på marknaden. Därav lockelsen att söka sig ut på exportmarknaden och öppna filialer i andra länder. Rent vetenskapligt finns inget att vinna på dylika utflykter. Forskningsmiljöer skapas, som sagt, inte av varumärken, utan av människor med resurser.  Internationellt vetenskapligt utbyte ordnas effektivare genom samarbeten. Expansionslustan styrs av plocka åt sig marknadsandelar och inkomster.

Hur blir det då med alla vagt antydda kvalitetsvinster på svensk mark? Kommer namnet University of Chicago betyda att det blir nödvändigt att ta in extrastolar i seminarierummen för att få plats med alla nobelpristagare i ekonomi? Kommer forskarna, lärarna och pengarna att följa med varumärkena till vårt kära fosterland? Tro’t den som vill. Mer sannolikt är att filialerna kommer att befolkas av lokala förmågor och betalas av lokala pengar. Som ”Det progressiva USA” framhåller kan det  säkert bli en viss omfördelning av resurser inom landet, och troligen också ut ur landet, men knappast några vinster för vare sig studenter eller forskare på svensk mark. Vill man främja internationalisering torde det vara avsevärt mycket effektivare att se till att svenska lärosäten håller en sådan kvalitet att omvärlden vill umgås med oss. I synnerhet vetenskapens värld är i grund och botten både öppen och hårt materialistisk. Den som har något att bidra med får vara med.

Så vad är då Krantz och Rankkas huvudmän ute efter? En inte allt för vild gissning är pengar. På ett eller annat sätt vill de ta sig in på denna marknad, på samma sätt som de – med allt för känt resultat –  har gjort på andra segment av utbildningsmarknaden. Fina ord om internationella toppuniversitet får tjäna som murbräcka för det viktigaste budskapet i debattartikeln: att ”generellt underlätta för fler nya aktörer att etablera sig inom högskolesektorn”.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: