En ond, död påve

I en liten TT-notis i DN såg jag att förrförre påven, Johannes Paulus II nu är klar för att bli helgonförklarad. Informationen var ytterst kortfattad. Nuvarande påven har godkänt underverk nummer två och därmed skulle saken vara biff. Underverken i fråga skall ha bestått i att den döde påven hade helat två kvinnor ”utan vetenskaplig förklaring”.

Som läsare blir man onekligen lite nyfiken och därtill konfunderad över den egensinniga nyhetsvärderingen. Själva det faktum att en sedan flera år död på nu är klar att bli helgon tack vara två underverk var tydligen viktigt nog för att ge en notis. Men underverken? Borde inte underverk ha varit förstasidesstoff över hela världen? Jag kan inte minnas att det skett några mirakler de senast åren, men skulle ändå vilja veta något mer om dem. Lyckligtvi visar det sig att Svenska Dagbladet har lite utförligare uppgifter. Underverk nummer ett handlade om att böner till den döde Johannes Paulus hade botat en fransk nunna från Parkinsons sjukdom. Mirakel nummer två utspelade sig i Costa Rica, där en kvinna botats från en svår hjärnskada. The Guardian fyller på med upplysningen att ett foto av påven hade talat till henne under saligförklaringen, varpå sjukdomen oförklarligt hade försvunnit.

Jag tror att jag nöjer mig med detaljer om vad de lärde herrarna har att ta ställning till. Det är nästan skrämmande att det sitter vuxna människor – läkare, teologer och andra – och på fullaste allvar diskuterar huruvida en död påve uträttat underverk. Ju mer detaljerade uppgifter man får ta del av, desto mer skrämmande. Föga förvånande omges kanoniseringsprocessen av ett visst mått av hemlighetsmakeri. Samtidigt har det funnits ett stort tryck för att göra Johannes Paulus II till helgon. Uppenbarligen har Vatikanen inte kunnat stå emot det trycket, utan har drivit på processen i racerfart. Så blir miraklerna därefter också.

Man skulle naturligtvis kunna nöja sig med att bara garva åt spektaklet, men det är samtidigt lite läskigt att inse, att en enormt mäktig organisation leds av folk, som på allvar sitter och pratar om talande foton och mirakelmässigt helande. Sedan tänker jag ett varv till och inser att det skulle kunna vara ännu värre. Det skulle kunna vara sant. Implikationen av det vore att den gamle påven rimligen får antas vara ond, om man beaktar vad han påstås kunna göra och vad han har valt att göra.

SvD baserade sin artikel på en uppenbarligen välinformerad CNN-bloggare. Där berättades även lite om kritiken mot den forcerade kanoniseringsprocessen. Åtta år är en väldigt kort tid. Kritikerna vill tydligen gå långsammare fram, eftersom de anser att Johannes Paulus II inte förmådde leva upp till förväntningarna i kritiska situationer. Vad som åsyftas är mörkläggningen och släpphäntheten mot de ständiga sexuella övergreppen mot barn, som förekommit i kyrkans hägn. I USA ensamt har nästan 17 000 personer hävdat att de har utsatts för övergrepp. Skandalerna växte under Johannes Paulus II ämbetsperiod och han gjorde för lite för att få bukt med problemet, menar kritikerna.

Här börjar man grubbla över glappet mellan vad den döde påven påstås kunna göra och vad han har valt att göra. Först blir jag förbryllad över hans val av mirakel. Han borde ha fattat till vilken oerhörd skada som vållades barnen och han borde ha insett att det också skadade kyrkan. Hade det inte varit ett för alla parter mycket bättre mirakel om han sett till att få stopp på alla sexuella övergrepp inom kyrkan? Nej, uppenbarligen inte. Han valde att uträtta sina underverk på en nunna och ytterligare en kvinna. Och nu växer nästa undran. Två ynkliga mirakel. Två! Precis vad som krävs för att bli helgon. Inget mer. Som god gärning ter det sig föga imponerande för en utomstående. Har man förmågan att bota sjuka borde man väl göra det i så stor skala som möjligt. De åtta år som gått sedan han avled ter sig helt plötsligt inte alls som en kort tid. En person botad vart fjärde år. Skulle någon komma på att kalla en läkare med motsvarande prestation för god?

Har man förmågan att bota sjuka och ser sig om i världen med all dess elände och lidande, och likt förbannat inte gör mer än vad som krävs för att nå upp till miniminivån för helgonförklaring, då har man knappast gjort sig förtjänt av någon helgongloria. Fundera på hur en läkare skulle bedömas om hon lugnt stod och tittade på medan folk dog i plågor. I min bok är en sådan person ond. Samma bedömning drabbar döda påvar. Så om det är sant, att Johannes Paulus II verkligen kan uträtta mirakel, då är det bara att konstatera att han är en ond död påve.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: