Sommarens naturlagar – alla inom vården måste acceptera allt på jobbet

Sommaren nalkas och det är dags för en del naturlagar att börja verka. Den mest grundläggande naturlagen är att alla inom vård och omsorg måste acceptera en massa skit på jobbet. På samma sätt som vintern drabbar tågbolagen som en fullständig överraskning kommer sommaren som en blixt från klar himmel till vård och omsorg varje år. De som jobbar förväntas därför anpassa sig och gå med på i stort sett vad som helst. Sitta ensam en hel natt på ett LSS-boende med två våningar, där ensamarbete egentligen inte får förekomma. Rycka in och ta extra pass direkt efter ett jourpass. Jobba 18 timmar samma dygn. Ta två avdelningar på olika våningar med oroliga patienter på ovanvåningen och utan chans att höra om någon faller ur sängen. Själv sitta och försöka ringa in folk för att täppa igen luckor, som någon ansvarig chef borde ha ha hållit ordning på. Mer eller mindre tvingas att såsom sommarvikarie övertala arbetskamrater att jobba extra eftersom ordinarie personal inte räcker till, eller för att någon har blivit sjuk. Bli utsatt för ryktesspridning när man är sjuk. Bli anklagad för att inte bära sin del av bördan när man inte vill ta ett extra jourpass med början några timmar efter att man gått av ett 11-timmarspass.

Exemplen är hämtade ur minnet från historier jag fick höra under förra sommaren. En eller annan detalj kan säkert ha blivit fel. Jag är till exempel inte helt säker på att det var ett 11-timmarspass, bara att det var märkbart längre än en normalarbetsdag. Men detaljerna är oviktiga. Det är principen som är viktig. Under sommaren förväntas de som arbetar gå med på arbetsvillkor som normalt sett ingen borde gå med på. Och allt sker under den muntra devisen: ”Ja, du vet hur det är på sommaren”.

Jo tack, det är många som vet hur det är under sommaren. Men det betyder inte att det måste vara så. Om de chefer som vräker ur sig denna goja själva hade vetat hur det är på sommaren, så hade de gjort något åt det – innan sommaren kom. Eller rättare sagt, om de hade vetat att ingen kommer att godta vidriga arbetsvillkor bara för att det råkar vara sommar, så hade de blivit tvungna att göra något åt situationen. Nu slipper de. Allt för många har ett allt för stort behov av de stackars kronor de kan jobba ihop. Allt för många har allt för osäkra anställningar för att våga ta risken att säga ifrån. Även de som skulle kunna ha ett litet överläge på sommaren, ligger i underläge resten av året. Enda sättet att göra något åt situationen vore att agera som enat kollektiv direkt på arbetsplatserna. Det vill säga det som en gång för länge, länge sedan var innebörden av facklig organisering. Men det kommer inte att ske. Arbetsköparna vet om det. De vet att de kan plocka de anställda en och en. De vet vad som har hänt med maktrelationerna på arbetsmarknaden. Och de utnyttjar sitt övertag. Full ut. För alla vet ju hur det är på sommaren.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: