Om arbetsgivaravgifter och skattehöjningar (igen)

Repetition är kunskapens moder, har jag hört upprepade gånger. Nu börjar budskapet fastna och då skall det också tillämpas. Dags att tjata lite om de så kallade arbetsgivaravgifterna igen alltså. Inspirationen denna gång kom vid läsningen av Gustav Fridolins märkliga piruetter efter det att Miljöpartiets kongress hade röstat mot partiledningens förslag i ett antal frågor. Bland annat sade kongressen att sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga skall avlägsnas, så att avgiften blir densamma som för folk över 26 år. Inte så märkligt, sade Fridolin i efterhand, ”när man ser att flera utredningar visar att sänkningen tyvärr inte inneburit fler jobb.” Det stämmer i och för sig att åtgärden inte förefaller ha haft nämnvärd effekt, i synnerhet inte om man beaktar hur dyr den var. Undrar varför Miljöpartiledningen ville ha kvar sänkningen i så fall. Än mer förundrad blir man när Fridolin tar sig för att förklara partiets generella ståndpunkt: ”Vi är inget parti som är starka vänner av arbetsgivaravgifter.” Här blir man milt sagt förbryllad. Vad menar Fridolin? Är partiet emot löneskattedelen? Eller är partiet emot vårt socialförsäkringssystem? Eller är det så att han inte vet vad han talar om?

Dags att repetera grundkursen om så kallade arbetsgivaravgifter. De är löneutrymme som huvudsakligen används för att finansiera socialförsäkringarna, såsom a-kassa och sjukförsäkring. Åtminstone var det så fram till regeringsskiftet 2006. En del av arbetsgivaravgifterna, vilken har växt kraftigt under nuvarande högerregering, är en ren löneskatt, som kallas allmän löneavgift. Den har ingenting med socialförsäkringarna att göra, utan är en ren skatt (hoppas tjatet funkar). Socialförsäkringsavgifterna bestäms genom särskild lag, och på samma sätt är det med användningen av dessa avgifter; de får bara brukas till angivna ändamål. Tillsammans utgör socialavgifterna 21,54 %. Men arbetsgivaravgiften är väl 31,42 %? Just det. Mellanskillnaden är en skatt (nu kom det igen), som har höjts från 4,40 till 9,88 % av högerregeringen. Mer än en fördubbling alltså. Så här ser fördelningen ut sedan 2007. Tabellen är saxad ur Inkomstliggaren 2013 s. 18 (klicka för bättre läsbarhet).

Arbetsgivaravgifter-2008-2013

För att kunna jämföra med tiden före högerregeringens tillträde infogar jag motsvarande tabell från inkomstliggaren 2008 s. 21

Arbetsgivaravgifter-2004-2008

Som synes har de avgifter som går till våra socialförsäkringar minskat rejält, medan löneskatten ökat. (Nu sa jag det igen.) Vad innebär då detta? Jo, det betyder att högern genom att försämra villkoren i våra socialförsäkringar har kunnat sänka kostnaden för dem. Därför kan också avgifterna till försäkringarna minska. När det gäller a-kassan har man dessutom ändrat finansieringen, så att den en del av försäkringen betalas med redan beskattad inkomst, istället för att tas ur löneutrymmet innan källskatten är dragen.

Egentligen borde det på grund av detta uppstå ett löneutrymme att förhandla om, men regeringen vill inte tillåta det, utan höjer löneskatten, så att pengarna stannar i statskassan. I stället inför man jobbskatteavdrag. Därmed ser det ut som om högern ”skänker” skattesänkningar till medborgarna. Vad de i själva verket har gjort är att omfördela pengar (vilket för övrigt är det enda staten kan göra). En mycket lömsk manöver med andra ord. Genom försämringar i socialförsäkringarna och en dold löneskatteökning kan man finansiera en skattesänkning, som blir det stora propagandanumret i en kampanj, som hela det borgerliga tidningsbeståndet villigt ställer upp i. Unket. Och än värre, ingen vågar röra i denna soppa, eftersom den återomfördelning, som skulle behövas, kommer att stöta emot jobbskatteavdraget. Det skulle finnas mer att säga om vad detta innebär för socialförsäkringssystemen, men den repetitionskursen får vänta.

Efter denna sakliga och pedagogiska upprepning kan det vara läge att återvända till Fridolin och hans Miljöparti. Vad är det ni inte gillar i arbetsgivaravgifter? Är det att dess skatteandel i lönndom ökats för att finansiera jobbskatteavdrag? Eller är det så att Miljöpartiet à la Fridolin ogillar socialförsäkringssystemen? Eller är det så enkelt att han (och partiledningen) dillar om saker de inte vet något om? Det är kanske så man blir en blocköverskridande samarbetspartner.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: