Uppföljare och förföljare

Finns det något värre än uppföljare? Det skulle i så fall vara en prequel, eller förföljare om man skall söka en svensk glosa. Termen syftar på filmer som görs efter en bra, eller åtminstone framgångsrik, film, men utspelar sig tidsmässigt före berättelsen i den framgångsrika filmen. Det är alltså ett mer desperat försök att mjölka mer pengar ur en framgång än den mer ordinära uppföljaren. Det finns en hel del exempel, såsom Exorcisten: Begynnelsen (2004) med vår egen Stellan Skarsgård och Cube Zero (2004). Hade de stått på egna ben hade båda dessa förmodligen bara setts som halvtaskiga rullar, men deras prequelambitioner, att ge en förklaring till det som skedde i den framgångsrika första filmen, drar automatiskt ner dem i dyn. Det oförklarliga i ondskan var ofta en viktig del av skrämselkvaliteten. En massa förklaringar eller bakgrundsteckningar visar bara att filmbolagen inte har fattat vad som gjorde den första filmen bra. Den kanske allra värsta formen av prequel är nyinspelning med instoppad veckotidningspsykologi för att förklara hur den grymme mördaren blev den han blev. Rob Zombies fullständigt meningslösa nyinspelning av Halloween är ett någorlunda färskt exempel, men ödeläggelsen av en annan 1970-talsklassiker, Black Christmas (Stilla natt, blodiga natt, 1974) var minst lika brutal. Åtskilliga av 1970-talets stora skräckfilmer har utsatts för klåfingriga klåpare, som mer än en gång fallit för frestelsen att förklara och psykologisera. De smyger alltså in en prequel i filmen och drar dymedelst ner den i dyn.

Vadan dessa betraktelser? Jo, jag har just genomlidit [Rec ]3 Génesis av Paco Plaza. Det snällaste man kan säga om den är att den åtminstone inte försöker förklara något. Plaza var inblandad i både den enastående [Rec] och den förvånansvärt sevärda uppföljaren [Rec] 2, men förmodligen var alla kvaliteter hos dessa båda filmer Jaume Balaguerós verk. [Rec] 3 är inget mindre än en katastrof och man ägnar nästen alla 80 minuter åt att förbanna den girighet som gett upphov till detta erbarmliga försök att åka snålskjuts på lysande skräckfilm. Att det gjordes en totalt överflödig amerikansk nyinspelning av [Rec] kan man möjligen förlåta. I Förenta staterna är undertexter en styggelse, som skär djupa hål i kassaintäkterna. Att nyinspelningen fick en standardsopig självständig uppföljare är måhända inte förlåtligt, men fullt förklarligt. Men att se Plaza göra prequel är direkt smärtsamt.

[Rec] 3 Génesis verkar helt sakna koppling till de båda första filmerna. I sig gör det ingen skada, men varför släppa fram ett sådant snyltande på den ursprungliga smittan? Efter ca en halvtimme övergår det hela i ren buskis. Efter ytterligare en stund börjar man undra om komiken är frivillig eller ej. Roligt blir det aldrig, men kanske är det så illa att Plaza har tänkt sig att det skall vara komiskt. Stundtals ser springandet ut som i en klassisk sängkammarfars och man förblir osäker på om det är ett medvetet stilgrepp – och alltså uselt omdöme –  eller bara usel regi. Endast på en punkt liknar [Rec] 3 en riktig skräckfilm. Temat ”just som trodde att det värsta var över” dyker upp på det mest fasansfulla sätt. En [Rec] 4 är utannonserad.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: