DN stöder en ofelbar gammal mans kamp mot moderna idéer

Så fick då världen en ny påve. Ny förresten? Det är väl närmast en teknisk beskrivning. En 76-årig man i ett ämbete, som innebär ofelbarhet för den som uttalar sig i ämbetet, är svårt att förena med ordet ny för en normal språkanvändare. Möjligen kan hans bakgrund skapa lite pinsamma nyheter. En hel del frågor om hans samröre med den argentinska militärjuntan väntar på att få klargörande svar. Å andra sidan vore ett intimt umgänge mellan katolska kyrkan och fascister inte någon nyhet. De skara av modiga inom kyrkan, som ställde sig på folkets sida mot diktaturen, hamnade vanligen i onåd hos Vatikanen. Den så kallade befrielseteologin, som växte fram i Latinamerika under 1960-talet, motarbetades bestämt av de maktägande inom den katolska kyrkan. Den avdankade påven Ratzinger tillhörde dem som jobbade ihärdigt för att få tyst på befrielseteologer. Särskilt hemskt var det att de talade om en folkets kyrka, ty det kom i konflikt med den hierarkiska kyrkan. Trots att Ratzinger påstod sig instämma i idealet om rättvisa och i uppfattningen att kyrkan hade ett ansvar för de fattiga, kunde han inte tåla befrielseteolgernas vilja att se kyrkan, som något som byggdes underifrån, en kyrka där folket var den bärande grunden. Folket är motsatsen till hierarki, folket är motsatsen till alla institutioner, mässade den dåvarande chefsinkvisitorn. Talet om folkets kyrka stod i konflikt med den hierarkiska kyrkan och måste därför bekämpas. Som vanligt handlade det alltså om makt, om Vatikanens makt.

Mot denna bakgrund blir det en nästan en overklig känsla att ta del av den liberala draken DN:s ledarsida idag. Med en påtaglig vördnad för den heliga stolen varnar DN för att den som väntar sig förändring – eller ve och fasa, förnyelse – från den nya påven kan bli besviken. Påven är ingen VD, president eller partiledare och behöver bry sig om opinioner eller medlemsantal, förklarar ledarskribenten, och fortsätter: ”Sannolikheten är stor att Franciscus hellre ser antalet katoliker dyka från en miljard till en miljon än kompromissar med det han tror är Guds vilja.” Jag gnuggar mig i ögonen och läser en gång till. Jo, DN tror på allvar att Vatikanen skulle uppge sin makt och rikedom hellre än att kompromissa om vad den ofelbare tror att hans gud vill. Nu är ju den bibliske gudens vilja på intet sätt oklar. Den som plockar fram en Bibel och börja läsa, kommer ganska snart att få ta del av klara och detaljerade upplysningar om vem som skall stenas, vilka folk som skall slaktas, vilka oskulder som skall tas som slavar, vilka brännoffer som skall göras och mycket annat i samma anda. Det mesta av detta har kyrkan redan gömt undan, eller om man så vill, kompromissat bort, eftersom det skulle kosta allt för mycket att hålla fast vid vansinnet. Medlemsskaran skulle smälta ner och makten och rikedomen sättas på spel. Alltså struntar man i vad den bibliske guden väldigt klart och tydligt anger som sin vilja.

Det låter inte så snyggt att säga att man smusslar undan sådant som ter sig anstötligt i moderna ögon. Därför beskrivs operationen på annat sätt. En del svänger sig med något de kallar ”mer avancerad teologi”, men vad det kan vara går knappast att begripa. Oftare mumlar man om att det har slutits ett nytt förbund genom Jesus och att vi därför inte behöver bekymra oss om gamla testamentet mer (vilket de snabbt glömmer när tio guds bud skall åberopas). Men sade inte självaste Jesus att han inte ett jota skulle ändras i lagen och profeterna? ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett. Den som upphäver ett enda av buden, om så det allra minsta, och undervisar människorna så, han skall räknas som den minste i himmelriket.” (Matt 5:17-19) Steningarna skall fortsätta med andra ord. De som vill invända att Jesus sade, att den som är utan synd må kasta första stenen, måste jag tyvärr göra besvikna. Historien om Jesus och äktenskapsbryterskan är ett tillskott som letade sig in i texten ganska sent. Yttrandet finns inte i de äldsta bevarade avskrifterna. Förmodligen tillkom det för att göra läran lite mer aptitlig för den dekadenta överklassen i Romarriket. Vår egen kyrka medger i kommentarerna i Bibel 2000, att historien, d.v.s. Joh. 7:53-8:11,  inte finns med i pålitliga handskrifter, men de försöker ändå rädda kvar budskapet som äkta. Kyrkans ”imageproblem”, som DN:s ledare oroar sig för, är alltså gammalt, och ingalunda unikt för den katolska kyrkan, även om den senare dras med fler världsliga bekymmer av bara allt för välkänd art.

DN hoppas dock att katolska kyrkan skall våga stå på sig i motståndet mot förnyelse och anpassning till mer moderna och upplysta världsbilder. Besvärande frågor om jämställd, till exempel, kan besvaras med

att vissa värden är eviga, de bör inte, ska inte påverkas av människans flyktighet. Det är bara samfund utan ryggrad som böjer sig efter tidsandan. Modernitet är i sig inte något gott, det måste prövas mot absoluta ideal – godhet, kärlek, sanning – som är långt viktigare.

Med tanke på den katolska kyrkans historia ter det sig direkt motbjudande använda ord som godhet, kärlek och sanning i detta sammanhang. Åtskilliga av dess strider har riktats mot just det som en normal språkanvändare syftar på med dessa ord, och åtskilliga som fördömts, förföljts eller dödats har dömts just för sin kärlek eller för att ha vågat föra fram sanningar som stod i strid med den kyrkliga doktrinen. Men kan DN verkligen vilja ställa ”eviga värden” som hinder för moderna krav på jämställdhet? Nja, lite försiktigare än så är det liberala bladet. En gnutta modernisering måste nog till för att rädda kyrkan. ”… den dag kyrkan upphör att tala med den nutida människan upphör dess relevans. Just i balansen mellan det moderna och det traditionella ligger den stora utmaningen, inte bara för Franciscus I utan för hela katolicismen.” Kyrkan får med andra ord smussla undan lite mer av sina läror för att inte tappa anhängare och förlora makt och rikedom, som är de grundläggande eviga värdena.

DN:s omsorger om katolicismen är nästan rörande. Man kan bara undra vad den i DN-kretsar så hyllade Herbert Tingsten skulle ha sagt om han fått se slikt dravel på sin gamla ledarsida.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: