Vem är viktig i välfärden?

Om kvaliteten i svensk välfärd ska bestå och utvecklas, måste villkoren för dem som jobbar i den bli bättre.

Så skriver Mats Edman och Kina Lundqvist på DN Debatt idag och det låter väl alldeles utmärkt. Men det finns ett litet problem. Artikelförfattarna menar inte alls det de skriver. De båda jobbar på tidningen Dagens Samhälle, Edman som chefredaktör och Lundqvist som reporter. Dagens Samhälle är i praktiken ett språkrör för SKL, Sveriges kommuner och landsting, som är arbetsköparorganisationen på den kommunala sidan. På sin mer eller mindre nedlagda webbplats presenterar sig Dagens Samhälle som ”Tidningen för beslutsfattare på den offentliga marknaden”. När Edman och Lundqvist skriver att villkoren måste bli för dem som jobbar inom svensk välfärd syftar de alltså inte på dem som jobbar där. De syftar på chefer.

Kvinnliga toppchefer inom välfärdssektorn har markant lägre lön än sina motsvarigheter inom det privata näringslivet. Genomsnittet för ”20-i-topp” på välfärdssidan ligger på  1,8 miljoner om året jämfört med 4,5 miljoner om året på den privata sidan. Edman och Lundqvist tycker att detta är anmärkningsvärt, eftersom de kommunala toppcheferna tillsammans har större budget och fler underlydande än vad de privata höjdarna har. Och visst kan man se det som anmärkningsvärt, men finns det något skäl att förvänta sig att jämställdheten och rättvisan skulle ha nått längre inom överklassen än inom samhället i sin helhet?

En årslön på 1,8 miljoner må vara ett problem för ett segment inom överklassen, men det är knappast något att bekymra sig över för dem som jobbar inom välfärdssektorn. De arbetandes problem är tvärtom just dessa chefer, som gör allt de kan för att hålla nere löner och försämra arbetsvillkoren. Landets kommuner har till exempel visat sig vara ganska uppfinningsrika när det gäller att hålla sig med en pol av underbetald arbetskraft i sådan beroendeställning, att de knappast vågar yttra något missnöje. En variant är anställningsavtal med mycket låg anställningsgrad, där man förväntas sitta och vänta på att erbjudas timmar. Jag har till och med sett anställningsavtal med 0 % tjänstegrad. På en kärv arbetsmarknad är det få som vågar bråka, eftersom det innebär att kommunen slutar erbjuda timmar. En person, som råkade göra misstaget att informera sina arbetskamrater om vad avtalet sade om rätt till lön under måltidsuppehåll (d.v.s när man inte har riktig lunchrast, utan är tvungen att vara kvar på arbetsplatsen och äta något när tillfälle yppar sig), straffades omedelbart och blev i praktiken av med jobbet. Formellt sett blev personen inte av med jobbet, men all arbetstid och inkomst försvann.

När SKL:s språkrör Dagens Samhälle nu säger att villkoren för dem som jobbar inom välfärdssektorn måste bli bättre, så handlar det alltså inte om dem som arbetar inom kommunal sektor. Propagandachefen själv, Mats Edman, är mycket tydlig på den punkten. Han gillar inte att de arbetande gnäller över usla villkor. Han vill lyfta fram de riktiga stjärnorna, ledarna och toppcheferna.

Det är fult att lyfta fram enskilda. Det är fult med höga löner. Det är fint att lyfta fram den grå massan av 55-åriga trotjänare. Tidningarna är därför fyllda av problemartiklar om missnöjda undersköterskor och felbetalda lärare.
Sällan ser vi hyllningar till stjärnorna som gör skillnad i skolan, vården och omsorgen. Jag tänker på ledarna och toppcheferna. Kvinnor, och män, som mot tuffa odds får svårstyrda organisationer att leverera kvalitet.

Kom ihåg detta alla ni som sliter i välfärdssektorn. Ni är inget värda i arbetsköparens ögon. Ni är bara ”grå massa”. Ert arbete är inget värt. Det är ledare och toppchefer som står för kvaliteten. Dagens Samhälle rangordnar idag de 100 viktigaste kvinnorna inom välfärden. Ni som levererar de faktiska välfärdstjänsterna till barn, ungdomar, gamla, sjuka och hjälpbehövande, ni har inte chans att ens komma i närheten av den listan. Där finns bara chefer. Där finns bara de som ser till att ni inte får de arbetsvillkor ni är värda. Den insatsen tycker uppenbarligen er arbetsköpare är den viktigaste av dem alla. Den som har varit allra bäst i denna klasskamp skall idag få pris av Mats Edman och Moderaternas gruppledare i riksdagen, Anna Kindberg Batra. Missnöjda undersköterskor och felbetalda lärare lär inte vara inbjudna till festen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: