En folkpartist på Systembolaget

Gratisbladet Uppsalatidningen vet att berätta om huruledes den folkpartistiska EU-parlamentarikern Cecilia Wikström lärde sig allt om Systembolaget medelst en stunds praktikarbete. ”Jättekul och lärorikt!” utbrister Cecilia Wikström efter sin ”politikerpraktik”. Aldrig tidigare har hon haft så kul på bolaget. Hon fick pröva på allt, inklusive uniformen, och har nu lärt sig hur Systembolaget arbetar. Den viktigaste upplevelsen var insikten att ”många fina viner och produkter” är billigare i Sverige än i Frankrike och Belgien.

Det är kanske för lätt att göra sig lustig över en EU-parlamentarikers äventyr i arbetslivet, i synnerhet om den främsta lärdomen handlar om priset på fina viner. Men det finns samtidigt något att beklaga efter den korta dansen i potemkinkulissen: Det faktum att dansen blev så kort. Hade Wikström stannat lite längre, säg några månader, så kanske hon hade kunnat lära sig något, och då inte om priset på vin, utan om priset på människor. Även detta är lågt på Systembolaget. Både utomlands och på hemmavid.

Det låga priset på människor utomlands har i och för sig en direkt koppling till priset på vin, även om det då handlar om lite enklare produkter än de som fångade Wikströms uppmärksamhet. Det handlar om arbetsvillkoren för de direkta producenterna av vin, som på många håll trälar under usla villkor. Bland dessa har de sydafrikanska vinarbetarna fått särskild uppmärksamhet i kampanjen Rättvis vinhandel, som pågått i flera år. Kampanjen gjorde i december, genom debattartiklar i Arbetaren och ETC, ett nytt försök att få Systembolaget att ställa hårdare krav på bättre arbetsvillkor för vingårdarnas lantarbetare. På papperet håller sig Systembolaget med en samling vackra ord om etik och socialt ansvar, eftersom sådant för ögonblicket har blivit modernt. ”Ansvarsfulla företag är på modet”, som det heter på bolagets egen hemsida. Som varje utsugare med självaktning låter man givetvis orden stanna på papperet. Denna humbug går under beteckningen CSR, Corporate Social Responsibility, eftersom varje humbug med självaktning måste betecknas med en utrikisk glosa för att låta riktigt fin.

Det låga priset på människor hemmavid ordnar Systembolaget genom att anställa ungdomar på usla villkor och se till att de inte kan klaga. Modellen är listigt uttänkt och fungerar tydligtvis utmärkt. Först anställer man folk med löjligt låg tjänstgöringsgrad, kanske 20 %. Sedan låter man dem arbeta 70, 80, eller kanske till och med upp till 100 % genom att låta dem arbeta extra timmar utöver det som står i anställningsavtalet. På så sätt håller man de anställda i en beroendesituation, som gör att ingen vågar klaga. Skulle någon våga yppa missnöje med arbetsvillkoren, försvinner de extra timmarna. Ingen klarar sig på den lön 20 % ger. Även om man kan hanka sig fram på att deltidsstämpla, så har man bara 75 stämplingsdagar. I praktiken betyder det att man ganska snart måste säga upp sig. Systembolaget behöver aldrig aktivt göra sig av med de misshagliga. Det räcker att sluta upp med att schemalägga dem på extra timmar.

De arbetande känner mer än väl till sitt utsatta läge. Ytterst få har råd att ta några risker för att försvara sina rättigheter. Följaktligen lägger sig en behaglig tystnad på arbetsplatserna. Om Cecilia Wikström praktiserat ett par månader i stället för ett par timmar hade hon kanske kunnat lära sig något om villkoren för dem som arbetar på Systembolaget (och för en hel del andra, exempelvis inom kommunerna). Om hon hade fått tala ostört med de anställda under sin korta sejour hade kanske någon kunnat berätta för henne. Nu blev det inte så. I stället blev det två timmars kringfjantande med tillfälle för fotografering för Systembolagets hemsida. Samtal med chefer och några jättekuliga ögonblick i Systembolagets uniform har lärt henne allt hon behöver veta. Eller om man skall vara petig, allt som Systembolagets chefer tycker det är lämpligt att hon vet. Till detta hör självfallet inte arbetsvillkoren för vare sig vinproducenter eller butiksanställda. Det är å andra sidan kanske inget som intresserar en folkpartist i EU-parlamentet. De har ju så mycket annat att tänka på. Till exempel priser på fina viner.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: