Det är kapitalavkastningen, dumskalle

Nyligen presenterade LO ett blygsamt förslag om förändrade regler för bolag inom den så kallade välfärdssektorn. Lite kvalitetskrav, lite öppenhet och möjlighet till granskning av ekonomin samt en ny bolagsform med vinstbegränsning. Välmotiverat, men i stort sett harmlöst alltså, i synnerhet eftersom LO ger kommunerna rätt att strunta i vinstbegränsningen. Som Eric Sundström noterar kan Löfvén och SAP-toppen andas ut. Inga radikala krav och inget som går emot partilinjen. En olycklig följd av detta är att man inte heller reser de principfrågor, där det borde gå en skarp skiljelinje mellan vänster och höger och där det skulle finnas möjligheter att vinna stöd.

En försvagad arbetarrörelse försöker klara sig genom att vara försiktig och återhållsam. I praktiken visar man upp sin svaghet och bjuder in motståndarna till att slå till, ungefär som ett skadat bytesdjur lockar till sig rovdjur. Kapitalet och dess knektar går följaktligen till samlad attack. Gemensamt för dem är att de gormar om valfrihet för att undvika den grundläggande frågan om huruvida vinstmotivet är den mest önskvärda principen för resursfördelning inom områden såsom vård och omsorg. Folkpartisterna Birgitta Rydberg och Anna Starbrink utbrister att LO har en vision om planekonomi och vill avskaffa valfriheten. I samma anda ångar KD:s Maria Larsson fram och hon visar upp sitt skarpsinne genom att jämföra LO:s blygsamma förslag med löntagarfonder. Karin Svanborg-Sjövall från självaste Timbro tar ett delvis annorlunda grepp och hävdar att LO förstör arbetarnas möjlighet att välja arbetsgivare. LO:s motiv är uteslutande ideologiska förklarar rösten från kapitalets eget propagandaministerium, Timbro. Uppräkningen kunde fortsätta om vi begav oss ut i de borgerliga bladens ledarsidor, men det är knappast mödan värt att harva sig igenom fler gallskrik om hotad valfrihet.

Är då någon valfrihet hotad? Skulle en vinstbegränsning lägga hinder i vägen för alla dessa engagerade människor inom välfärdssektorn, som vill pröva nya, annorlunda, egna och alternativa sätt att bedriva verksamheten. För det är naturligtvis bara dessa som figurerar i de upprörda debattinläggen. Strikt sett sett finns naturligtvis inget hinder. Visar det sig att verksamheten dessutom blir effektivare finns det heller inget som hindrar att man ger sig själv och måhända till och med sina anställda en bra lön. Rimligen borde inte en vinstbegränsning inverka på valfrihet och mångfald, åtminstone inte om det var verksamheten och de verksamma som stod i fokus. Men det är inte verksamheten det handlar om. Det är kapitalavkastning. Vinstbegränsning drabbar möjligheten att göra sig fet avkastning på kapital. Det är därför kapitalet och dess knektar skriker i högan sky.

I svaren från dem som är direkt inblandade i att ordna avkastning på kapital kan detta inte döljas. Företrädare för Svenskt Näringsliv och Almega mumlar förvisso valfrihet (och vädrar sin motvilja mot öppenhet för granskning), men kärnan i deras argumentation handlar om rätten till ”marknadsmässig avkastning”. En begränsning av vinstutdelningen

kommer med all sannolikhet att leda till att en stor del av de i dag verksamma privata alternativen kommer att avveckla sin verksamhet och så gott som ingen nyinvestering eller innovationsutveckling från de privata företagens sida kommer att ske. För att privata investeringar ska ske krävs det – även i välfärdssektorn – marknadsmässig ersättning. Om man i välfärdssektorn inte kan få ersättning för den risk en investering innebär, kommer investeringarna att ske i andra sektorer av ekonomin i stället.

Samma budskap, om än i betydligt mer inlindad form, kommer från Vårdföretagarna och Friskolornas Riksförbund.

Man kan bara beklaga att denna aspekt fått en så undanskymd plats i debatten. För det är här den grundläggande frågan ligger. Är maximering av privat kapitalavkastning den lämpligaste vägvisaren för resursfördelning inom områden såsom vård, omsorg och skola?

LO:s debattartikel tar dessvärre inte upp denna grundläggande fråga. Vinstbegränsningen framstår mest som en metod att minska avflödet av pengar från offentlig välfärdsfinansiering till privata vinstfickor. Förvisso kan sådant te sig problematiskt och stötande, men det är ändå bara en begränsad del av problematiken. Den mera grundläggande frågan gäller vad som skall styra fördelningen av resurser till och inom välfärdssektorn. Konsekvenserna av låta privat kapitalavkastning bli allt viktigare för resursfördelningen kommer att visa sig på lite längre sikt.

Ingen kan göra några exakta förutsägelser om vad som kommer att hända, men det går att göra ungefärliga prognoser om färdriktningen. Vi kan lugnt utgå från att inte alla delar av vård, omsorg och utbildning är lika vinstinbringande. Vissa verksamheter är mer lukrativa än andra. Det är ingen djärv gissning, att det är lättare att göra vinster bland ”kunder” som har gott om pengar. Om förväntad kapitalavkastning styr resursfördelning kan man därför förvänta sig en social snedfördelning i var det privata ”välfärdskapitalet” hamnar. Det är inte heller någon djärv gissning att det är lättare att få en god avkastning där det finns gott om ”kunder”, varför även en geografisk snedfördelning är att vänta. Ibland kommer dessa båda faktorer, den sociala och den geografiska, att förstärka varandra.

LO snuddar vid denna problematik, när man säger att marknadsmekanismer inte fungerar i välfärden och att dessa mekanismer sätter medborgarnas rätt till likvärdig välfärd på spel. Och LO tassar ännu närmre grundfrågan i åtgärdsprogrammet, där utrymmet är lite större än i en debattartikel. Likväl är man förtvivlat vag när det gäller att förklara varför det förhåller sig på det viset. I debattartikeln stannar det i stort sett vid påpekandet att det uppstår oligopolsituationer när stora riskkapitalbolag köper upp eller slår ut mindre aktörer. I åtgärdsprogrammet sägs att ”Vinstdriften bidrar till att bygga upp snedvridande incitamentsstrukturer”. Det hade funnits mycket mer att säga om detta.

Underlagsrapporten har lite mer att säga om saken, men trots att den innehåller en hel del värdfullt, så tar rapporten aldrig tag i den grundläggande ekonomiska och ideologiska frågan om i vilken utsträckning privat kapitalavkastning skall vara styrande över resursfördelningen inom vård, omsorg och skola. När rapporten behandlar marknadsmekanismernas roll i välfärdssektorn är det företrädesvis ”kundvalsmodeller” som diskuteras, det vill säga konsekvenserna av låta ”kundernas” val avgöra vem som skall producera välfärdstjänsterna. I och för sig viktiga frågor, men de är inte direkt kopplade till frågan om vinstbegränsning.

Följden av denna vaghet i grundfrågan är att det uppstår en glipa mellan det rubrikmässiga huvudnumret i LO:s förslag och resonemangen om marknadsmekanismernas roll i välfärdssektorn. Den stora principiella höger-vänsterfrågan kommer därför inte upp till debatt. Fältet blir öppet för borgarna att definiera själva debattfrågan, och då kommer det att heta att valet står mellan valfrihet och centraldirigering, det vill säga den form som borgarna vill ha på höger-vänsterdimensionen i politiken. Tråkigt nog är det i viss mån arvet av den centralistiska vänsterns dominans som slår tillbaka igen.

Genom att inte ta upp och utmana borgarna i grundfrågan om vilka principer som skall styra fördelningen till och inom välfärdssektorn, har LO (och SAP) försatt sig i ett hopplöst underläge i debatten. Borgarna kan nu ropa i kör att arbetarrörelsen är ute efter att utplåna valfriheten och upprätta centralstyrda monopol. Väck liv i principfrågan om hur medborgarna vill att resursfördelningen till och inom välfärdssektorn skall gå till. Och påminn väljarna om att det inte är valfriheten som borgarna försvarar, utan kapitalavkastningen.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: