Är regeringen på väg att byta strategi?

Regeringen meddelade i lördags genom herrar Borg och Reinfeldt att den var redo att ompröva a-kasseskatten, som har gett kraftigt differentierade avgifter för medlemskap i arbetslöshetskassa. Det lite udda i sammanhanget är att regeringen ställer krav på arbetsmarknadens parter att dessa skall träffa yrkesintroduktionsavtal, som regeringen bedömer som tillräckligt bra. I praktiken kräver alltså Borg & Co att de fackliga organisationerna skall bli transportkompanier för regeringens arbetsmarknadspolitik. I en återhållsam kommentar kallar Mats Essemyr detta för ”en skruvad och sällsynt ordning för hur det går till i det svenska partssystemet.” Det är nog det minsta man kan säga. Det enda rimliga svaret från de fackliga organisationerna är att regeringen genom sitt utspel totalkvaddat alla utsikter att skriva yrkesintroduktionsavtal, oavsett vad man tycker om idén i sig. Reaktionen från LO var dock betänkligt lam. Visserligen är fackföreningsrörelsen försvagad och tillbakaträngd, men det får inte hindra den från att se den principiella sidan av högerregimens utspel. Skulle  fackförbunden böja sig nu, har de meddelat att de är villiga att fungera som verkställande organ för regeringen. Det är en mycket farlig väg att ge sig in på.

Vad som ligger bakom Moderaternas omsvängning i avgiftsfrågan kan man bara spekulera om. I somras gick kollegerna i högeralliansen ut och föreslog att de differentierade avgifterna skulle slopas och att man skulle införa obligatorisk a-kassa. Som bekant är avgiftsdifferentiering genom a-kasseskatt oförenligt med ett obligatorium. Sammantaget ger arbetslöshetsförsäkringen nu stora överskott till statskassan. Förmodligen är det i strid med lag att använda systematiskt försäkringen som en extra inkomstkälla för staten, men så har det varit under hela den nuvarande regimens tid vid makten. Moderaterna har hittills valt att behålla behålla pengarna hellre än att driva på för obligatorium. Måhända har de börjat räkna på nytt. Att slopa differentieringen skulle kanske kosta statskassan ett par miljarder (en vild gissning, baserad på att finansieringsavgiften gav 3 130 miljoner år 2006, d.v.s. innan a-kasseskatten införts, jämfört med 4 992 miljoner å4 2011; se inkomsttitel 2525 i tabell 7 i ESV:s rapport Tidsserier, statens budget m.m. 2011). Eftersom a-kasseskatten varit regressiv skulle det mesta av pengarna hamna hos grupper med så små marginaler att man lugnt kan räkna med att allt går till konsumtion. Följaktligen rinner 25 % tillbaka till statskassan som moms. Det blir alltså inte så fasligt dyrt att slopa a-kasseskatten. Då kan man fundera över vad Moderaterna tänker sig kunna vinna.

Min gissning är att Moderaterna har tänkt om i obligatoriefrågan. Det övergripande målet med alla krumbukter har varit att försvaga de fackliga organisationerna. Tro inget annat. Men man har haft olika metoder att välja mellan och hittills har Moderaterna hållit fast vid metoder som varit förenliga med en regressiv a-kasseskatt. De stora vinsterna har man dock gjort genom att försämra villkoren i arbetslöshetsförsäkringen. På så sätt har man skapat ett stort utrymme för att höja den löneskatt som kallas allmän löneavgift och som ligger inbakad i de s.k. arbetsgivaravgifterna. Denna löneskatt (tillsammans med den förmodligen lagstridiga överfinansieringen av arbetslöshetsförsäkringen) har finansierat jobbskatteavdraget. A-kasseskatten är i sammanhanget inte någon stor inkomstkälla. Den kan mycket väl offras för att vinna de fördelar en obligatorisk a-kassa skulle ge. Ett obligatoriesystem skulle ytterligare stärka statens kontroll över försäkringen och det skulle bli ännu lättare att använda försäkringen för att låta arbetslösheten sätta press på arbetsvillkoren (den idé som döljer sig bakom högerns användning av uttrycket ”omställningsförsäkring”). Obligatoriesystemet skulle dessutom helt bryta banden mellan a-kassa och fackliga organisationer, vilket högern drömt om sedan Socialdemokraterna fick igenom Ghent-systemet på 1930-talet.

En obligatorisk a-kassa medför med andra ord en hel del som får det att vattnas i munnen på högern och om kostnaden inte blir mer någon eller ett par miljarder är det inte mycket att bekymra sig om. Skälet till att dröja med förslag i frågan a-kasseskatten till 2014 skulle i så fall vara att man vill ha ett förslag i obligatoriefrågan klart innan man rör avgifterna. Om dessa gissningar är korrekta, är det extra motbjudande att se hur högern försöker använda a-kasseskatten som lockfågel för att förvandla  fackföreningarna till organ som skriver under avtal dikterade av regeringskansliet.

Dessa muntra spekulationer om ett strategibyte är inte alldeles ogrundade. Det finns en massa allt för sällan uppmärksammade fakta (och välavvägda omdömen) här om någon skulle vara road.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: