Världen rullar på och jag försöker komma ikapp

En tillfälliga anhopning av arbete har hindrat lusten att uttrycka min oförgripliga mening om ditt och datt den senaste tiden. Mycket har hänt som hade varit kul att utgjuta sin oförställda skadeglädje över. Allra roligast var att ett gäng fascister och rasister visade sig vara fascister och rasister. Egentligen borde ingen ha blivit överraskad, men beklagligt nog var det sannolikt en oväntad uppenbarelse för många att se framträdande talesmän för Sverigedemokraterna rusa runt på gator och vräka ur sig sin oförvanskade mening. Tyvärr har alltför mycket uppmärksamhet riktats mot järnrören. Titta på kroppsspråket och attityden under hela skeendet i stället. Det är uppenbart att det är tre rutinerade gatuhuliganer som är i farten. Erik Almqvist går konsekvent in med händerna lyfta för strid. Likaledes har allt för mycket av uppmärksamheten riktats mot att rasisterna använde en del rasistiska tillmälen (och en del kvinnofientligt allmängods). De maffigaste bitarna kom snarare i sverigedemokraternas utbrott mot Soran Ismail. ”Håll inte på att djävlas med svenskarna” var den uppmaning som riktades till Soran Ismail, och uppföljning gav partiprogrammet i ett effektivt koncentrat: Du är inte svensk, vi bestämmer vem som är svensk och vi får se vad svenskarna tycker. En modernt rasistisk fascism i ett nötskal. Soran Ismail själv pekar ut detta som det värsta problemet.

Henrik Arnstad argumenterade nu i veckan vältaligt för att det är dags att börja kalla Sverigedemokraterna vid sitt rätta namn. Det är ett fascistiskt parti. Varken kostymer eller folkdräkter kan dölja knytnävarna mot alla som inte anses tillhöra den homogena nationella kultur, som SD kräver att få bestämma hur den skall se ut. SD avgör vem som är svensk och de som inte platsar kommer ”svenskarna” att ta hand om. Trots alla försök till att snygga till ytan, har SD aldrig ändrat kärnan i sitt program. Erik Almqvist, Christian Westling och Kent Ekeroth ger en rättvisande bild av det egentliga  partiprogrammet och det är bara att tacka och ta emot när förevigar det hela på film.

Beklagligt nog vill inte riktigt alla kommentatorer fatta att SD förblir vad det alltid varit, ett fascistiskt och rasistiskt parti. I Expressen, som fick filmbilderna, finns hela spektret av insikt representerat. Å ena sidan Johannes Forssberg, som är fullt på det klara med att SD-trojkan predikade partiprogrammet i sina utfall mot Soran Ismail, och å andra sidan Jenny Madestam, som framför allt ser omogna killar, ”som nog egentligen inte mår så bra” och som inte inger förtroende. Utöver några usch- och fy-kommentarer har den professionella statsvetaren bara lite konspirationsgrubblerier att bibringa läsaren. Pinsamt.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: