2013: ”och årets fredspris går till Nobelkommittén”

Kommentarerna om Nobels fredspris har, som så ofta, varit ymniga. En del val genom åren har varit märkligare än andra. Barack Obama som mottagare var smått bisarrt, men tämligen harmlöst. Mer anstötligt ter sig valet av Moder Teresa, som såg abort och preventivmedel som värre ont än krig och som genom sitt ihärdiga motstånd mot preventivmedel bidrog till okända mängder döda. Christopher Hitchens (del 1, del 2, del 3) har med en vältalighet, som jag aldrig kan tävla med, gett en klargörande bild av den saligförklarade; ett reportage som varmt rekommenderas (uttalanden om det högsta onda i världen ligger i början av del 2).

Vem som än tilldelats det pris, som Alfred Nobel enligt sitt testamente ville ge till ”den som har verkat mest eller best för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående arméer samt bildande och spridande af fredskongresser”, så har man tack vare valet 1973 alltid kunnat säga: Oj,oj, men det hade kunnat vara värre. Ty detta år gick priset till Henry Kissinger, som på goda grunder är misstänkt för krigsförbrytelse, brott mot mänskligheten och lite annat smått och gott, allt återigen utrett med föredömlig klarhet av Christopher Hitchens.

Så vad skall man säga om årets val: EU. Det gäller nog att se den större bilden. Vad har på senare tid visat en enastående förmåga att få religiösa människor att gå bärsärkagång? Vad har gång efter gång följts av religiösa våldsutgjutelser? Satir. Satiren är ett tydligt hot mot folkens förbrödring. Nobelkommittén kan knappast ha undgått att göra den iakttagelsen. Följaktligen riktar man ett förödande slag mot alla satiriker. Man ger priset till EU. Ingen kan överträffa det. Satiren är oskadliggjord. Folkens förbrödring står för dörren. Och 2013 års fredspris går till Norska Nobelkommittén.

 

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: