Jo, det är jävligt enkelt

Ofta är det svårt att veta om Hanne Kjöller menar det hon skriver eller inte. Idag ger hon sig på demokratin. Eller närmare bestämt det som kallas demokratibistånd, vilket uttyds som ”att exportera förutsättningar för att bygga folkstyre”. Som precisering är det inte så tokigt. Förutsättningar för folkstyre är i de flesta demokraters ögon något positivt, men så är det inte för Kjöller. För henne är det mycket komplext.

Kjöller slår fast att demokrati är ett styrelseskick, men att detta inte säger något om vilka åsikter som skall styra. Egentligen famlar hon här efter en gammal omhuldad demokratidefinition, som var strikt formalistisk och som därför kunde fungera som skydd politiska krav av lite mer radikal art. En del försök att vidga demokratibegreppet till att omfatta lite allt möjligt var förvisso rätt korkade, men den strikta formalismen hade sina problem den också, eftersom den kunde göra demokrati av system, som saknade förutsättningar för folkstyre. Om bara formerna för att utse statsledning kunde kallas demokratiska, så kunde man bortse från allt som påverkade folkets förutsättningar att delta i det politiska livet. Yttrandefrihet och alla medborgares lika rätt att delta i folkstyret blev med detta synsätt ovidkommande för huruvida en stat var demokratisk eller ej. Allmän rösträtt blev exempelvis inget krav för att ett system skulle passera som demokratiskt. Det gick fint att vara demokrati utan kvinnlig rösträtt.

Formalismens uppenbara konstigheter öppnade för en diskussion om hur mycket av folkstyrets förutsättningar som var rimligt att infoga i bedömningen av graden av demokrati. Alla medborgares lika formell rätt till deltagande kunde de flesta gå med på. De verkliga svårigheterna uppstod när man började fundera över om man kunde släppa in något av de reella förutsättningarna för deltagande. Det var på detta område ”risken” för att göra social och ekonomiska villkor till demokratifrågor kom in i bilden och det var denna strikta gräns, som formalismen hade varit så effektiv att upprätthålla.

Det finns således en del komplexa frågor, men sådant finlir är inget för Hanne Kjöller. Hennes problem är att hon inte ens förstår skillnaden mellan att hysa en åsikt och att ägna sig förtryck.

Demokrati är ett styrelseskick. Men det säger egentligen ingenting om vilka åsikter som ska vara styrande. Alltså finns ingenting som säger att ett land som utifrån ett svenskt perspektiv utvecklas i en icke önskvärd riktning per definition inte samtidigt kan bli mer demokratiskt. Det finns ingenting som säger att det är odemokratiskt att hårdsatsa på militären i stället för att låta flickor gå i skolan. Men ve det mottagarland med budgetstöd som skulle våga sig på detta.

Kjöller gör här en radikal utvidgning av principen att bortse från allmän rösträtt som en del av demokratidefinitionen. I hennes ögon går det fint att bli mer demokratiskt samtidigt som man hindrar flickor från att gå i skola. (Är det blott en ödets ironi att hon skrev dessa rader på den internationella flickdagen?) Det känns lite pinsamt att behöva säga, men talibaner uttrycker inte en åsikt i frågan om kvinnors rättigheter, de utövar förtryck. Skillnaden är inte av det subtila slaget. Till och med en liberal ledarskribent borde kunna förstå skillnaden.

Men inte Hanne Kjöller. Hon klampar istället vidare i samma spår och går över till fallet Uganda, som enligt Kjöller blivit orättvist behandlat. ”När planerna på att införa hårda straff mot homosexualitet var på tapeten var den svenska biståndsministern snabb med att hota med indraget bistånd. Det kan tyckas rätt. Det kan tyckas fel. Men lätt är det inte.” Men hur svårt kan det vara? Om ett land inför hårda straff för svarthårighet, vore det då en svår fråga om det skall anses vara rätt eller fel? En del skulle nog tycka det var en lätt fråga, men inte Hanne Kjöller. För henne vore det komplext.

Gör ett litet tankeexperiment. Lek med tanken att Sverige bibehöll regeringsformen och riksdagsordningen fullständig oförändrade, men att riksdagen i korrekt ordning beslutade att sätta stopp för flickors skolgång eftersom militären ville ha pengarna. Eller lek med tanken att riksdagen i lika korrekta former beslutade införa sträng straff för homosexualitet. Skulle vi då betrakta det som att demokratin hade påverkats eller inte? Skulle vi då säga att demokratin inte påverkas av vilka åsikter som styr? Hanne Kjöller skulle tydligen säga att ingenting av betydelse har inträffat. Det är bara en åsiktsförändring. Vi som däremot anser att allas lika värde och rätt är en oundgänglig del av demokratin gör en annan bedömning. Att utöva förtryck är inte detsamma som att hysa en åsikt. Och graden av förtryck påverkar graden av demokrati.  Vi tycker inte ens att frågan är komplex. Den är faktiskt jävligt enkel.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: