Våldtäkt och folkmord på schemat?

DN:s debattsida idag samlar sig sju företrädare för diverse religiösa inrättningar till ett upprop för att Sverige behöver fler religiösa folkhögskolor. De försöker linda in sina förslag i en argumentation om om kvalitet och mångfald, men vi vanliga dödliga kan inte låta bli att bli nyfikna på vad det är de religiösa folkhögskolorna skall tillföra för att berika kunskapens mångfald. De sju författarna är så illa tvungna att godta, att vårt ordinarie skolväsende endast meddelar undervisning om religion, inte i religion. Folkhögskolorna skulle bidra med det sistnämnda, som författarna kallar ”religious education”, vilket på folkmål blir ”religiös bildning” (varför måste man ha engelska glosor för all gammal skåpmat som säljas på nytt?). Det väsentliga i ”religiös bildning” är alltså inte att inhämta kunskaper om religioner, utan att införliva religionens innehåll ”i sitt eget liv och tänkande”. De sju skriver visserligen inte ‘religionens innehåll’, utan talar även i detta sammanhang om ”kunskap”, men det råder ingen tvekan om att det är dogmerna de avser.

Så vad kan det tänkas vara som de religiösa folkhögskolorna skall lära ut? Vad är innehållet i den religiösa bildningen? Ett populärt ämne i Bibeln är folkmord. Läs gärna Josua, där det är åtskilliga folk som på den lokale gudens (a.k.a. Jehova och Herren)  uppmaning skall förintas (eller vigas till förintelse, som uttrycket lyder i nya bibelöversättningen).  I sammanhanget bör man komma ihåg, att folkmorden sker helt i enlighet med de krigslagar Herren inrättat.

När du närmar dig en stad för att anfalla den skall du först erbjuda fred. Om staden då vill ha fred och öppnar portarna för dig, skall hela dess befolkning bli tvångsarbetare i din tjänst. Om den inte vill ingå fred med dig utan väljer krig, skall du belägra den, och när Herren, din Gud, ger den i ditt våld skall du hugga ner alla män i staden. Men kvinnorna och barnen, djuren och allt annat i staden, allt byte som finns där, får du behålla. Du får ta för dig av det byte från dina fiender som Herren, din Gud, ger dig.
Så skall du göra med alla städer som ligger långt bort, sådana städer som inte tillhör folken här i närheten. Men i städer som tillhör dessa folk och som Herren, din Gud, vill göra till din egendom får du inte skona en enda levande varelse. I enlighet med Herrens, din Guds, befallning skall du viga dem alla åt förintelse, hettiterna och amoreerna, kanaaneerna och perisseerna, hiveerna och jevuseerna, så att ni inte tar efter alla skändligheter de gör till sina gudars ära, ty då syndar ni mot Herren, er Gud. (5 Mos. 20:10-18)

Det är således en synd att inte förinta folk, som anses lämpliga för folkmord. Kommer man från avlägsna trakter kan man dock komma undan med att förslavas. De förslagna givoniterna lyckades lura erövrarna att de var från en avlägsen plats och utverkade ett löfte om att slippa slaktas. När deras list uppdagades klargjorde en vredgad Josua läget: ”Förbannade skall ni vara! Ingen av er skall slippa att tjäna som slav och hugga ved och bära vatten till min Guds hus.” (Jos. 9:23) Slaveri är för övrigt en annan företeelse som är helt OK om man följer Bibeln. I Gamla testamentet finns ett visst mått av reglering av slaveriet, men vi får inte glömma Nya testamentets ståndpunkt i frågan. ”Ni som är slavar, underordna er era herrar, lyd och respektera dem, inte bara de goda och hyggliga utan också de orättvisa.” (1 Pet. 2:18; motsvarande finns på flera håll i Pauli brev, t.ex. Tit. 2:9; Ef. 6:5). Och när vi ändå är i första Petrusbrevet kan vi kika lite närmare på hela idén om underkastelse. Vi skall alla underkasta oss all samhällsordning (1 Pet. 2:13) och för kvinnor gäller självfallet en särbestämmelse: ”Och ni kvinnor, underordna er era män” (1 Pet. 3:1).

När vi ändå är inne på ämnet kvinnor kan vi även där finna en hel del intressant i bekännelseskrifterna. Som framgår av krigslagarna ovan är det helt i sin ordning att ta kvinnor och barn som byte, åtminstone från de som bor på lämpligt avstånd. (Jfr även 5 Mos. 21:10-14). Reglerna vid våldtäkt skiljer sig lite åt beroende vem som blir våldtagen och var det sker. Frågan är om inte det värsta straffet drabbar kvinnor som är oskulder och som inte är trolovade när våldtäkten äger rum. De måste nämligen gifta sig med våldtäktsmannen (som i sin tur är skyldig att betala skadestånd till flickans far). (5 Mos. 22:28-29) Sexuellt våld mot kvinnor är alltså inte i första hand ett brott mot kvinnan utan mot hennes manliga förmyndare. Våldtäkt av hustrur (obs pluralis) kan för övrigt vara ett lämpligt straff för den man som misshagat Herren. ”Så säger Herren: Jag skall låta olyckan komma över dig från din egen familj. Inför dina ögon skall jag ta dina hustrur och ge dem åt en annan, och han skall ligga med dem mitt på ljusa dagen.” (2 Sam. 12:11) Och det är uppenbarligen helt i sin ordning att erbjuda sina döttrar för våldtäkt för att skydda manliga gäster. Så gjorde Lot, han som klarade sig undan vid utplåningen av Sodom och Gomorra. Den gången var det ett par änglar – vilka man tycker kunde ha försvarat sig själva –  som skyddades (1 Mos. 19:5-8). Motsvarande erbjudande dyker upp i historien om våldtäkten i Giva i Benjamin, där situationen dock löstes genom att den gästande mannen skickade ut sin bihustru för att våldtas hela natten, vilket resulterade i att hon avled. (Dom. 19:22-26). Mannens reaktion när han hittade sin bihustru utanför dörren på morgonen kännetecknas inte direkt av  empati. ””Res dig upp, vi skall ge oss i väg”, sade han. Men han fick inget svar. Han lyfte upp henne på åsnan och begav sig hemåt.” (Dom. 19:28) Även Herrens inställning ter sig en aning tvetydig. Den förorättade mannen arrangerade naturligtvis en hämnd och såg till att israeliter drog ut i krig mot benjaminiter. Herren sade sig stå på hämnarnas sida, men de fick lida ganska svåra förluster innan de besegrade benjaminiternas trupper och därefter i vederbörlig ordning vände sig mot folket och ”högg ner allt som kom i deras väg”. (Dom. 20; cit. 20:48)

Folkmord, slaveri och våldtäkt är således några exempel på vad som har gudomlig sanktion, och det är inte ens otvetydigt fel att erbjuda döttrar eller en bihustru till våldtäkt om det gäller att skydda manliga gäster. För det ordinarie utbildningsväsendet är det givetvis väsentligt att sprida kunskap om vad det står i de religiösa bekännelseskrifterna och vad slags gudar som skildras där. Men behövs det folkhögskolor, som har till uppgift att göra dessa läror till något man införlivar ”i sitt eget liv och tänkande”? Skall vi använda skattemedel för att försäkra oss om att dessa läror får spela ”en identitetsskapande roll”?  Tillåt mig tvivla. Eller rättare sagt, tillåt mig vråla nej! Hela idén att använda skattemedel till ”utbildning” i allsköns vidskepelse och hatiska förtryckarläror är bisarr. Vill de religiösa hålla stånd i sitt motstånd mot evidensbaserad kunskap och tankefrihet, så får de själva stå för kalaset.

De sju artikelförfattarna har tänkt sig en dialog med universitet och högskolor, men vad de skulle kunna tillföra den seriösa forskningen är inte lätt att ana. De sju projektmakarna vill låta sina folkhögskolor bli ”nationella kunskapscentra”. För vadå? Hur kommer de att vårda de kunskaper, som modern arkeologisk och historisk forskning kunnat ge om de historiska skeendena i den region, där de monoteistiska religionerna vuxit fram? Kommer de att acceptera den kunskap, som klargör hur deras heliga skrifter har tillkommit? Kommer de att vilja förvalta och sprida den kunskap, som visar hur religioner och dess gudar har skapats av människor? Förmodligen inte. Allt sådant räknar de till kunskap om religioner och det skulle inte de religiösa folkhögskolorna syssla med. De skulle ägna sig kunskap i religion. Och det är noga taget ingen kunskap alls. Det är dogmer som hotas av verklig kunskap. Något att hålla dialog om finns helt enkelt inte, såvida inte de religiösa är redo att ge upp tanken att deras trossatser har gudomligt ursprung. Så länge de håller fast vid det gudomliga ursprunget kommer deras dogmer att vara oförenliga med kunskap om religioner. Och vi kan under inga omständigheter medge skattemedel till skolor som är oförenliga med kunskap.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: