Nya avslöjanden: Bevis för att Gud inte existerar

Religionsfilosofen Martin Lembke har tagit sig problemet rörande hur man skall förena Guds allsmäktighet med hans allgodhet och oklanderlighet. Det görs i en uppsats med rubriken ”Omnipotence and other possibilities” i tidskriften Religous Studies (September 2012). Uppsatsen förlänade Lembke tidskriftens pris för bästa uppsats, så vi får väl anta att den säger något om nivån på de religionsfilosofiska studierna. Han startar med att diskutera olika definitioner av allsmäktighet och når fram till slutsatsen att man kan vara allsmäktig även om man inte är mäktig att göra allt. För den som inte är religionsfilosof ter sig uppgiften att definiera ”allsmäktighet” som något som kunde vara en roande fikarastssysselsättning för seriösa filosofer, men för Lembke är det nödvändigt för att krångla sig ur oförenligheten mellan allsmäktighet och allgodhet. Ty om Gud skall vara oklanderlig så bör han inte göra onda handlingar. Oförmågan att begå onda handlingar får därför inte påverka allsmäktigheten.

Då uppstår nästa problem. Antag att det finns en varelse, kallad Potentia, som är förmögen att göra allt som Gud kan göra och som därtill är kapabel att utföra onda handlingar. I så fall finns det någon som är mer allsmäktig än Gud, vilket får förödande konsekvenser för Guds existens. Ty ”if Potentia is so much as possible, it follows that God, who by definition exists by necessity, cannot be essentially omnipotent, precisely because one who is omnipotent must be a maximally powerful agent in any world in which he exists. As a result, since God by definition is (among other things) essentially impeccable and essentially omnipotent, it follows that God cannot possibly exist.” Hur krånglar man sig ur denna hopplösa situation. Så här gör Lembke:

The crucial clause in this line of reasoning is this: if Potentia is so much as possible, it follows that God cannot exist. Note that the reverse conditional is equally true: if God is so much as possible, it follows that Potentia cannot exist. That is, the possibility of either being entails the impossibility of the other; hence the above argument does not establish the impossibility of God unless it is accompanied by an argument to the effect that Potentia, unlike God, is possible. But for all I know, no-one has ever attempted to present such an argument; hence, thus interpreted, the compossibility argument against divine omnipotence seems at best to be a radically unfinished business.

Smaka på den här Lembke. Universum har en början. Därför måste något ha skapats ur intet. Men ur intet uppstår intet. Därför måste detta något ha skapats av ett immateriellt allsmäktigt väsen bortom och utom den tid och den värld som skapades. Detta immateriella och allsmäktiga väsen kan bara vara Potentia, vars allsmäktighet är obegränsad. Ett allsmäktigt väsen, vars allsmäktighet begränsas av oklanderlighet kan inte ha den allsmäktighet, som är nödvändig för att skapa en värld som innefattar både det goda och det onda, vilket ovedersägligt är den värld som existerar. Alltså är Potentia, till skillnad från Gud möjlig.

Så där ja. Nu har någon försökt att presentera ett argument för att Potentia, till skillnad från Gud är möjlig. Argumentet har en form, som Lembke i andra sammanhang accepterar. Rimligen bör han därför acceptera även detta argument.

Lembke själv tar sig förvisso an Potentia-problemet, men gör det enbart till en jämförelse mellan vem som är mest allsmäktig (och hur denna allsmäktighet är konstruerad) och vilken betydelse det kan tänkas ha för vem av dem som existerar. Den verkliga poängen ligger dock i att arten av begränsning i Guds allsmäktighet utesluter att han har skapat världen. Genom operationen ”inference to the best explanation” (eller om man skall vara petig, genom att fuska med operationen på samma sätt som William Lane Craig brukar göra) har vi alltså visat att Potentia är mer sannolik än Gud, varför Gud inte kan existera. Lembke försöker bli av med Potentia genom att hitta på en massa tänkbara egenskaper hos henne, men dessa tankelekar kan inte tillmätas något bevisvärde, och de saknar helt empirisk evidens. Jag har minimerat antagandena om Potentia, vilket gör att bristen på empiri är mindre problematisk för mitt argument än för Lembkes. Förhållandet att ett stamfolk i de södra delarana av nuvarande Israel inte skrev något om henne kan knappast vara en invändning mot hennes existens. Alla Lembkes utläggningar om varianter av allsmäktighet är meningslösa, eftersom Gud blev utslagen redan i kvalet.

 

Annonser

2 Responses to Nya avslöjanden: Bevis för att Gud inte existerar

  1. Hantlangarn skriver:

    Hej på dig Nidskrivaren! Här kommer jag och stör igen.

    Med risk för att vara glädjedödare så gör ditt kombinerande av kosmologiska argumentet med teodiceproblemet varken till eller från jämfört med att bara presentera teodiceproblemet självt.

    Teodiceproblemet (dvs frågan om hur Gud som är både allsmäktig och fullständigt god kan ha skapat en värld där ondska och lidande förekommer) är gammalt som gatan, men är intressant nog fortfarande det huvudsakliga (för att inte säga enda) positiva argument mot Guds existens som förs fram av ateister.

    Argumentet skulle (om det höll) på egen hand visa att Guds existens är omöjlig. Så att du drar in det kosmologiska argumentet tillför därför inget för det du vill bevisa.

    När det sedan gäller själva argumentet – den logiska versionen av teodiceproblemet som du anför här – så presenterade Alvin Plantinga på 70-talet en lösning till det som sedan dess har blivit i princip universellt accepterad bland filosofer. Även om kritiker är missnöjda med förklaringsvärdet i hans lösning så accepterar även ateistiska filosofer hans slutsats att det inte finns någon logisk motsättning i att tillskriva Gud både allsmäktighet och fullkomlig godhet:
    http://www.iep.utm.edu/evil-log/

    • nidskrivare skriver:

      Hejsan!
      Någon glädjedödare är du knappast, men det är inte utan viss förvåning jag noterar att du har tagit en hastigt tillkommen ploj på så djupt allvar. Betraktelsen byggde inte på någon av de filosofiska operationer du berör, och hade inga högflygande ambitioner, utan baserade sig uteslutande på de premisser Lembke själv angav. Om jag minns rätt (jag gitter inte läsa om artikeln) förvandlade han det hela till en tävling i vem som var mest möjlig av två tänkta allsmäktiga figurer med respektive utan begränsningen att vara förhindrad att begå onda handlingar (eller att vara moraliskt oklanderlig). Konkurrenten till hans egen favoritgud döptes till Potentia. Denna Potentia går att ”bevisa” med exakt samma metoder som gudsbevisare brukar använda, och han hängde upp sin position på något så bräckligt som att ingen försökt bevisa hennes existens. Eftersom vem som helst kunde köra den vanliga trallen och stoppa in Potentia där gudsbevisarna brukar ha Gud, så gjorde jag det (i oerhört slarvig form förvisso, men så kan det bli när alster slängs ihop i en handvändning). Eftersom begränsningen hos Gud kräver någon form av tilläggsargument, som inte behöver användas i fallet Potentia, bör rimligen Potentias existensmöjlighet antas ha större sannolikhet än Guds. Det gör ingen skillnad om det finns en perfekt och oavvislig lösning på teodicéproblemet eller inte. Det räcker med att det behövs en lösning för att göra Guds existens mindre sannolik än Potentias. Utfallet av Lembkes egna premisser var därför ofrånkomligt. Potentia var inte bara möjlig, hon var mer möjlig än Gud. Tog man hans premisser på allvar råkade de alltså leda till ett ”bevis” för att Gud inte existerar. Det är smått obegripligt att han inte lade märke till detta själv.

      Egentligen är det lika obegripligt att han över huvud taget trasslade in sig i en så hopplös situation. Gamla testamentets gud är en så brutal best, att ingen borde behöva tvivla på att Gud är förmögen till vilka handlingar som helst. Grabben hans var av samma virke. Den eviga plågan i det brinnande gehenna är väl hans bidrag till den moraliska oklanderligheten. GT:s gud slog gärna ihjäl folk och kunde plåga ytterligare några släktled om det behövdes, men var man död så var det slut på eländet. De eviga straffen har vi Jesus att tacka för. Kan man hitta på något så grymt borde man vara kapabel till vilka handlingar som helst.

      När det sedan gäller teodicéproblemet i sig ser jag det som ett typiskt låtsasproblem. Om det uppstår krångel med egenskaper som tillskrivs ett påhittat väsen, så är det knappast ett problem att bekymra sig över. Det har ett visst underhållningsvärde att se hur teologer vrider och vänder på sig för att trassla sig ur härvan, men mer än så är det inte. I det avseendet kan man vara Mackie tack skyldig för att han formulerade saken så stringent, men om man är road av moralfilosofi – eller frågor om moral och etik mer generellt – så finns det närmast obegränsade mängder reella och väsentliga frågeställningar att ägna sin energi åt.

      Jag har aldrig betraktat teodicéproblemet som någon slags ”positiva argument mot Guds existens”, som du kallar det. Förhållandet att teologerna stundtals har det lite svårt med att förena de egenskaper de tillskriver sina gudar är föga mer än ett bokföringsproblem i en fantasivärld. Att de ibland schabblar till det så att de gör sina egna gudar omöjliga kan skrivas upp på oförutsedda kostnaders konto. Om det skall räknas dem till last på räkenskapens dag får ni ta upp under punkten ansvarsfrihet på årsmötet i det kommande riket.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: