Men inte skall väl forskningsbibliotek spara gamla böcker

Johan Tralau frågar i Uppsala Nya Tidning om man kan lita på universitetsbiblioteket, Carolina Rediviva. Svaret är enkelt. Nej! Åtminstone inte om det gäller att bevara böcker.

Bakgrunden till Tralaus fråga är att Carolina för tio år sedan tog emot en donation av material, som tillhört Tralaus morfar, Arvid Fredborg.  I donationen ingick en samling böcker – 24 papperskassar (mängden borde ha angivits i ”bananer”) – med dedikation från framstående personligheter. Biblioteket hade själv uttryckt sitt intresse för att få böckerna tillsammans med övriga handlingar. Någon gång har Carolina kommit på att ett universitetsbibliotek inte skall ägna sig åt att vara förvaringsplats för gamla böcker, i synnerhet inte om det är dubbletter. I strid med donationsvillkoren har biblioteket därför avyttrat dedikationsexemplaren. Jag minns själv att jag såg böckerna på antikvariat.net. Nu i efterhand vill jag till och med minnas en viss lust att köpa ett verk av Milton Friedman med dedikation, men det är kanske ett konstruerat minne. Vare därmed hur det vill. Donationen är nu delvis förskingrad.

Tralau tycks mest uttrycka ledsnad, men han skulle ha all rätt i världen att ge full hals åt vrede. Helst skulle han önska att ”det rör sig om ett olycksfall, en engångshändelse”, men han kan inte släppa frågan om antikvariatsbokhandlare och andra ”kan ha fått gå igenom också andra donationer och andra av bibliotekets samlingar för att leta efter verk med ett värde på marknaden.” Frågan är högst berättigad och det dystra svaret är att Carolina har öst iväg enorma mängder böcker, framförallt amerikanska, tyska och franska avhandlingar från första halvan av 1900-talet inom naturvetenskap, samhällsvetenskap och humaniora. I samma veva lär hela dagstidningsbeståndet efter 1850 ha blivit lågornas rov. Historierna om hur avhandlingsutrensningen gick till varierar. Enligt en version var den enda gemensamma nämnaren i denna förstörelse, att böckerna stod i en depå i Bålsta, som plötsligt blev för dyr. (Där förvarades även dagstidningarna.) Stora mängder hamnade hos (en del säger räddades av) antikvariatsbokhandlare, men en handlare påstår att privatpersoner passade på att plocka på sig dyrgripar inom sina intresseområden. Det vore värt att försöka utröna vad som egentligen hände och framför allt bringa klarhet vem som bär ansvaret detta vansinne. Det finns för övrigt fler historier om ”gallringar” som skett helt utan kontroll, varvid flera hyllsektioner av misstag hamnat i soporna.

Universitetsbiblioteket har nyligen fått en ny överbibliotekarie. Litteraturvetaren Lars Burman efterträder Ulf Göranson. Vi som är gammaldagsa nog att anse att ett forskningsbibliotek skall vårda sina samlingar och bevara gamla böcker, kan bara hoppas att detta betyder ett slut på förödelsen. De härjningar som Carolina utsatts för kan omöjligen passera som gallring. Men det kommer att ta tid att återställa förtroendet för Carolina som mottagare av donationer. Det är med förtroende som med boksamlingar. Det tar lång tid att bygga upp, och det kan gå om intet på ett ögonblick.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: