Skär ner propagandaministeriet

Jag trodde aldrig det skulle inträffa, men nu har det hänt. Skattebetalarnas förening har skrivit något som förtjänar att tas på allvar. I Aftonbladet för några dagar sedan belyste de hur högerregeringen har inte bara fortsatt, utan ökat slöseriet med skattepengar på ideologiproducerande verk och en växande hord av propagandister. De senare har inte getts något eget departement – namnet propagandaministerium har ju fått lite dålig klang – utan har spridits ut över regeringskansliet under titlar såsom politiskt sakkunnig och annat mer eller mindre dunkelt. Samtidigt har ideologiproduktion blivit en växande uppgift för myndigheter. I några fall är det myndigheten huvudsakliga syssla, men oftast har det smugits in som en växande svulst, under beteckningen opinionsbildning, kommunikation eller något annat skenbart neutralt. Tyvärr vet jag inte om det går att få fram några tillförlitliga siffror för omfånget av ”skuggpropagandaministeriet”, som vi kanna kalla denna arkipelag i statsapparaten. Ett klick på den oläsbara bilden nedan ger dock siffror (mer att hämta hos ESV) över regeringskansliets expansion efter omorganisationen.

 

 

Ordförandeskapet i EU svällde upp siffran för 2009. Utfallet 2011 bryter trenden eftersom sossarna plötsligt kom på att den utveckling de en gång startat inte är så bra när det sitter borgare runt köttgrytorna. De tvingade ner det äskade anslaget med 300 miljoner. Regeringen svarade med att säga sig  ta hela nedskärningen i utrikesförvaltningen. Propgandaministeriarkepelagen är uppenbarligen ett mycket högprioriterat område.

Hur stor andel av olika myndigheters anslag som går till ideologiproduktion och propaganda är inte lätt att veta, men det är sannolikt en större källa till slöseri än det överdådiga festandet. Och det finns en stor principiell fråga utöver den som handlar om att småfurstar med sina hov smörjer kråset med skattemedel. Följer man rikets grundlagar i några led kommer man att finna att myndigheterna lyder under medborgarna, inte tvärtom. Hela iden att använda medborgarnas pengar för att bedriva propaganda mot samma medborgare är i grunden fel. Statseliternas vilja att fostra och mästra oss kan inte och skall inte accepteras. På sossesidan har man nu, när statsapparaten helt har övertagits av borgarklassen, börjat ana detta. Mikael Feldbaum på Dagens Arena kallar fenomenet  ”Schlingmannsamhället”. Uttrycket är på många sätt välfunnet, ty även om fenomenet är äldre än chefsideolog Schlingmann, spelade han en betydelsefull roll för att göra bildspelet till ledande princip för styrelse och förvaltning.

Det skall bli spännande att se om det är principen eller det nuvarande innehållet som socialdemokratin reagerar mot – om det nu blir någon reaktion över huvud taget. I värsta fall kommer sossarna att stanna på samma punkt som den regimtrogna pressen. Pengaanvändningen skall utvärderas bättre, vilket vanligen innebär en utvärdering i förhållande till de mål man satt upp, varvid målsättningarna går fria från kritik; principdiskussionen om vad staten skall göra uteblir. Festandet får däremot gärna fortsätta, bara det sköts snyggt. För egen del är jag såsom tvär och sur mer benägen att söka en annan lösning: Störta hela skiten!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: