Lite finare än oss andra, och lite rikare

Det finns de som är lite finare än oss andra. De som kan citera Platon och företräda förnuftet när de, så där lite grand från ovan, beklagar nedbusningen av kulturklimatet.  De som förnämt fnyser åt dem ”som vill vinna anseende hos mängden” genom att ”anpassa sig efter den upprörda och växlande passionen”. De som kan läxa upp oss låga och simpla, vi som genom att vädja till den känslostyrda mängden stärker ”den sämre delen av själen” och förstör ”den förnuftiga delen”. Till dessa höga och fina hör Johan Lundberg, chefredaktör på Axess magasin, som i Expressen mästrar ”hatmakarna”, vilka självfallet inte fläckar hans eget blad, utan består av de andra, de där som ägnar sig åt ”hatets retorik”. När Johan Lundberg väl krupit upp och satt sig till rätta på sin tron gör han som man plägar i de förnäma kretsar han rör sig i. Han samlar ihop de vanliga misstänkta. Det blir Åsa Linderborg, Göran Greider, Maria Svedland samt några ospecificerade figurer, som underlåtit sig att försvara Anna Odell eller hysa en från Pär Ström och Pelle Billing avvikande åsikt. Och så Johan Jönson förstås, han som inte diktade ädelt och fint, utan passionerat och hatiskt. Denna förskräckliga samling representerar för Johan Lundberg ”förskjutningen bort från förnufts- och faktabaserad argumentation”.

Själv företräder Johan Lundberg naturligtvis förnuftet och står därmed över den känslostyrda mängden. Därför anser han sig också tala för dem som skall styra i en ”välordnad stat”. Alla vi andra företräder den råa hämndlystnaden mot överheten. För den som hörde Nina Björks ytterst förnuftiga analys i radions Godmorgon, världen! låter Johan Lundbergs credo som en gycklande karikatyr av sig själv.

Platons samhällssyn må ha lämnat en del i övrigt att önska, men i ett avseende hade han nog ändå rätt. Ytterst sett måste politik ha sin bas i förnuftet – och inte grundas i till exempel diverse kollektivs aldrig så berättigade känslor av hämnd, hat och återupprättelse.

Vi som tillhör diverse kollektiv, och som varken har Platon eller Ax:son Johnson-sfärens miljoner att stödja oss på, kan i Johan Lundbergs ögon aldrig göra anspråk på förnuft. Vi tillhör den irrationella, okontrollerade massan, som inte tänker, utan rycks med när någon illvillig diktare eller annan folkförförare kittlar våra upprörda passioner.

Som det anstår en bildad herre skriver Johan Lundberg i en tradition. Arne Helldén kallade denna tradition för ”social arrogans”, men det är nog att uttrycka sig i försiktigaste laget. Kalla det för folkförakt, för det är precis var det är. Periodvis är det tyst, men så snart den traditionella överhetens privilegier ifrågasätts, stämmer det upp i falsett och orerar om det hot mot kulturen och förnuftet, som kommer från de grupper överheten klumpar ihop under beteckningar som pöbel, mobb, diverse kollektiv, eller varför inte ”a swinish multitude”, som den moderna konservatismens anfader, Edmund Burke, uttryckte det i Reflections on the Revolution in France.

Så nog skriver Johan Lundberg i en tradition och han har axess till de rikedomar som skyddas genom att hålla traditionen vid liv. Om han någon gång skulle bruka det förnuft han talar om, så skulle han förstå varför vi varken älskar honom eller den överhet som föder honom.

 

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: