Äntligen nationaldag – men varför?

Ahhh! Äntligen är den här, den svenska nationaldagen. En underbar högtid av nationell yra, när vi alla kan samlas kring minnet av de storslagna händelser, vars betydelse ingen undkommer. Tydligen är det dock lite si och så med kunskapen om vilka dessa epokgörande händelser var. Till och med Sveriges Radio vinglar lite med sina fakta. Dags för lite fina och sanna fakta alltså.

Vid en herredag i Strängnäs 1523 pressade Lübeck på för att riksföreståndare Gustav Eriksson skulle väljas till kung. Lübeck ville undanröja risken att unionen återuppstod, försäkra sig om att få ersättning för lån och krigsinsatser samt säkra sina handelsprivilegier. Gustav blev deras man. Han var säkerligen varken oförberedd eller nödbedd, men kungavalet var en ”snabb improvisation under påtryckning”, som Lars-Olof Larsson uttryckte det i sin bok om Gustav Vasa.  Långt i efterhand kunde man konstatera att det blev en definitiv slutpunkt på unionstiden. Över ett landområde, som inte liknar det nuvarande Sverige, satt det någon som kunde titulera sig kung. Och Lübeck fick sina handelsprivilegier.

Kanske tedde sig detta lite för futtigt för att upphöja ”svenska flaggans dag”  till nationaldag. Det var ju när allt kommer kring delvis en kupp från Artur Hazelius, som avgjorde att det blev den 6 juni. Flera dagar var på förslag när Hazelius 1893 drog igång ett jippo på Skansen, som avslutades den 6 juni. Ginge det att komma på något mer att fira, så sutte det fint.

Om man letar ordentligt, så upptäcker man att 1809 års regeringsform antogs den 6 juni. Den bör väl fylla varje rättänkande svensk med nationell yra. I och för sig upphörde den att gälla vid utgången av 1974, men ändå. Om letandet efter något att fira övergår i ren desperation, så kan man dra fram att det första beslutet om det, som så småningom skulle bli 1974 års regeringsform. Det krävs två beslut med mellanliggande val för att ändra grundlagen, och det första togs den 6 juni 1973. Men letar man så djupt i säcken har man sedan länge passerat det löjligas gräns.

Nä, vi får nog nöja oss med att  jubla över att Lübeck pressade fram ett kungaval och att en sedan 38 år upphävd regeringsform antogs. Tycker man inte att detta duger, eller om man kanske till och med tycker hela idén om svensk nationaldag är ett motbjudande trams, då finns det ett trevligt alternativ.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: