Blinda fläckar och nödvändigt tjat

Vad är det som gör att vissa saker aldrig syns? Eller rättare sagt, vad är det som gör att vissa saker förblir omöjliga att se för dem som svingar pennorna på kultursidor och i officiell politisk debatt? Återigen är det klasshatet jag tänker på. Inte det klasshat som nyligen upprört en trave själsfina borgare, utan det förakt, som högst desamma med omedveten entusiasm deltar i. Varför är det i stort sett ingen som bryr sig om det hat som överklassen och den välbeställda medelklassen utövar mot arbetarklassen? Den klarögda Åsa Linderborg, som vet hur det är att vara föremål för både klass- och annat hat, är ett undantag. Hon ser föraktet, både när det frodas bland DN:s kulturskribenter och när det blir en del av vardagen för lågavlönade och fattiga. Men i övrigt är det glest med klarsyn. Extra tragiskt blir det att läsa Olle Svennings maning till kulturradikalt uppror från någon egendomlig plats, som han kallar mitten.

Efter en exposé över en samling huvudsakligen sympatiska kulturradikaler kommer Svenning fram till sin uppenbarligen blinda fläck. Han påstår att det pågår en debatt om frågan: ”Bör vi vara för eller emot klasshatet?” En så korkad fråga är det sannolikt få som debatterar. Ännu färre deltagare i debatten inser ens att klasshatet existerar, oavsett om något obestämt ”vi” är för eller emot det. Svenning ansluter sig omedelbart till de aningslösa och fortsätter: ”Det hat vi hör och ser i dag handlar sällan om klass; det handlar betydligt oftare om religion, etnicitet och nation.” Förvisso finns det otrevliga mängder religiöst, rasistiskt och nationalistiskt hat, och listan skulle kunna göras längre. Men skall det vara så svårt att fatta, att det överlägsna förakt, som möter Fadime, Fransisca och Agnieszka när de städar i Täbys villor, inte handlar om religion, etnicitet eller nation. Det handlar om klass. Detta förakt är av samma sort som det, som riktas mot den utbildade fastighetsskötaren, som inte erkänns som fastighetsskötare, utan får höra att han skall kallas gårdskarl och ”allt i allo” och därför vara redo att  fungera som tjänstefolk åt de förnäma representanterna för fastighetsägaren. Så kommer nu för tiden den dominerande formen av klasshat till uttryck.

Idag riktar sig det mest kännbara klasshatet uppifrån och ner. Tyvärr ser inte Olle Svenning detta, och det är verkligen tragiskt, att en i vanlig fall tänkande socialdemokrat har exakt samma blinda fläck som ordinära borgare. Han menar säkert väl med sin förhoppning om ett kulturradikalt uppror och ett sådant vore på många sätt välkommet. För att få ett slut på klasshatet krävs det dock ett helt annat uppror. Och det kommer inte från mitten.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: