A-kassan – ett vapen mot oss?

Sverige har som bekant en arbetslöshetsförsäkring. Under de första 200 arbetslösa dagarna får man 80 % av den förlorade lönen i ersättning. Det låter som en bra idé. Men det finns en hake. Försäkringen har ett tak. Högsta dagpenning är 680 kr. I praktiken betyder det att försäkringen får en brytpunkt runt en månadslön på 18700 kr. Den som tjänar mer kommer inte att få 80 % i ersättning.

Två gånger varje år undersöker Arbetslöshetskassornas Samorganisation (SO) hur många av de arbetslösa som får 80 % under dag 1–200. Nyligen presenterade SO resultatet av den senaste mätningen, som gjordes vecka 6. Tittar man på arbetslösa ”heltidare” (normalarbetstid över 37 timmar/vecka) visar det sig att 11 procent har en kompensationsgrad på 80 %. Räknar man även med ”deltidare” blir det 29 procent som kommer upp till 80 %.

Urholkning av ersättningen har pågått länge och fick en extra skjuts när högerregeringen tillträdde. Detta har två allvarliga följder, dels fyller a-kassan sin funktion allt sämre, dels undergrävs legitimiteten i försäkringen. Detta är också exakt vad högerregeringen vill.

Vill verkligen högern att a-kassans funktion skall försämras? För att besvara det måste man först vara klar över vilken denna funktion är. När fackföreningarna började bilda a-kassor visste de vad de gjorde. De visste vilket elände som hotade en lönearbetare, som förlorade sitt jobb. Solidarisk hjälp var mycket värd. Men de visste också att den som står utan inkomst har en svag förhandlingsposition gentemot arbetsköpare. Hög arbetslöshet sätter helt enkelt press nedåt på löner och övriga arbetsvillkor för alla. Kan man minska det trycket genom solidarisk inbördes hjälp, så är det till nytta även för dem som har arbete.

När fackföreningarna bildade a-kassor var dessa alltså även en del i lönekampen. Samma effekt har a-kassan idag. Det vet högerregeringen och det vill den ändra på. Regeringen har inte ens försökt dölja sina avsikter. Kika till exempel i budgetpropositionen 2007, utgiftsområde 13. På sidan 73 förklarar regeringen att avsikten med de höjda och differentierade avgifterna är att ”ytterligare stärka drivkrafterna för arbetstagarorganisationer att vara ansvarsfulla i löneförhandlingarna”. En löjlig omskrivning av avsikten att använda a-kasseavgiften för att sätta press på lönerna. Alla förändringar i arbetslöshetsförsäkringen sedan högeralliansens tillträde har haft ett och samma syfte: Att se till att arbetslöshet skall bli ett effektivt vapen för att försämra löner och arbetsvillkor. (Detta är inte riktigt hela sanningen. Regeringen har dessutom använt a-kassorna för att finansiera jobbskatteavdraget. Det har skett genom en ny skatt på a-kassan samt en höjning av löneskatten, men det kräver för mycket utrymme för att förklara här.)

Hur är det då med att undergräva legitimiteten i arbetslöshetsförsäkringen? SO konstaterar att det behövs en höjning och indexering av taket i ersättningen. ”Det urholkade skyddet leder annars till att legitimiteten, funktionen och tilltron till arbetslöshetsförsäkringen undergrävs.” Så enkelt är det. När allt färre får en ersättning som kommer i närheten av de 80 % av förlorad inkomst, som det påstås att a-kassan skall ge, då öppnas en marknad för tilläggsförsäkringar. Är det så farligt? Ja, åtminstone för dem med låga löner och osäkra arbetsvillkor.

Försäkringsbolag vill tjäna pengar. De sätter därför priser som skall ge vinst. En grupp med hög risk för arbetslöshet får betala ett högt pris för arbetslöshetsförsäkringen. Billigast blir det om man tillhör en grupp med låg och lätt beräknad risk för arbetslöshet. Dessa grupper ha vanligen också bra löner. Läget blir alltså att de med anständig lön förlorar mycket vid arbetslöshet på grund av det låga taket i försäkringen. De har mycket att vinna på en tilläggsförsäkring och de kan köpa en sådan till rimligt pris. De med låg lön och osäkra jobb får betala mer än de har råd med för en tilläggsförsäkring. Om utvecklingen får fortsätta kommer de välbeställda inte vilja vara med att betala den gemensamma försäkringen. Legitimiteten i systemet undergrävs.

Förmodligen kommer det inte att gå så långt att den gemensamt finansierade arbetslöshetsförsäkringen helt försvinner. Det har en del olyckliga konsekvenser, inte minst när det gäller att hålla kontroll på arbetslösa, men då kommer vi in på de sorglustiga krumbukterna kring talet om obligatorisk a-kassa, och det är historia för sig. Men vi kan förvänta oss en fortgående klyvning mellan de tilläggsförsäkrade och de som med växande kraft får känna arbetslöshetspiskan vina över löner och arbetsvillkor. Precis som högeralliansen vill ha det.

Regeringen har egentligen aldrig dolt sina avsikter. Ändå lyckas en ledarskribent på Dagens Nyheter (9 maj 2012) förvånas över vad Reinfeldt sade i partiledardebatten: ”Det som ju händer är att allt fler i arbetslivet har egna tilläggsförsäkringar ovanpå det som vi har skattefinansierat i a-kassan. Det tycker jag i grunden är en bra utveckling.” Om vi bortser från Reinfeldts halvlögner om skattefinansiering, så är det klara verba. Det enda märkliga är att någon kan bli överraskad över att statsministern berättar om regeringens politik sedan 2006. Men här ser vi hur det blir när ett land i stort sett bara har regimtrogen press. Tidningarna, och framför allt deras ledarredaktioner, tror på sin egna devota goja om nya moderater och annat trams. Men högern är och förblir densamma. Den för en konsekvent klasskampspolitik och vi måste svara med samma mynt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: